PLAN INTERNATIONAL

Detta är en org. som jag också har haft mycket kontakt med och där jag fått uppleva många berörande situationer. De arbetar på ett väldigt brett plan här i Jakarta mer är i botten en org. som bedriver barnfokuserat utvecklingsarbete i 45 länder.  

Huvudinriktningen är utbildning och upplysning. Det kan vara i en liten fattig Kampung/by men de arbetar även med utbildning av ungdomar som sitter i fängelse eller är prostituerade

Kommunprojekt

Tillsammans med ansvariga i Jakartas olika kommuner pågår ett upplysningsprojekt som jag haft förmånen att var med på.

Vi åkte ut till en kampung nära järnvägsstationen i en av Jakartas fattigaste delar. De skulle ha information för föräldrar om barns behov av utveckling. Vi tittade först in på deras "vårdcentral" där en läkare och sjuksköterskor gav sprutor och delade ut medicin. Det gällde att ha ordentligt med myggolja, för moskiterna här vill man INTE bli biten av!

Sedan fortsatte vi genom de trånga och ofattbart fattiga gränderna till en moské, där informationen skulle äga rum, ledd av en kvinnlig läkare, en lärare och en administratör från Plan. Till min häpnad kunde det vara ett projektmöte på vilket svenskt företag som helst! Många hade visat intresse och det var fler män än kvinnor som kommit. Vi satt på röda heltäckande mattor tillsammans med alla deltagare längs väggarna med benen i kors och iakttog detta "skådespel". Läkaren hade blädderblock, ställde frågor, man diskuterade och hade brainstorming med gula lappar!!!! Sedan redovisade åhörarna vad man kommit fram till angående innebörd och målsättning av "den perfekta" föräldern alt det perfekta barnet i form av hälsa, utbildning, utveckling och socialt beteende. Och man slutade mötet efter 3 timmar med att bestämma om hur man ska gå vidare och det skulle göras i form av utvecklingsgrupper för kvinnor och barn! Plans lokala representant i området tar då ansvar för detta framöver och får upplägget från Plans administratör. Så nu återstår att se om de når sina mål.

Vi fick ingen bensträckare (men många av männen rökte under mötet), så jag var helt krum i benen efteråt. Däremot fick alla förtäring i form av små vackra matkartonger innehållande risotto i bananblad samt sockerkaka och så vatten därtill.

Det som skrevs på tavlan kunde jag förstå till viss del, men diskussionerna fick jag översatta av en av Plans administratörer. Det var en kristen man i 30-årsåldern som själv varit fadderbarn genom Plan och som nu ville ge tillbaka av allt han fått genom sitt arbete hos dem!! Hans faddrar finns i Canada, men de har aldrig träffat varandra, men i över 10 år skickade detta, nu 85-åriga par, 200 SEK i månaden och på så sätt fick Sandi möjlighet att gå i skola t o m Higschool. Han har fortfarande deras foto i sin plånbok!

Flygplatsen

Under regnperioden led många människor verkligen extra nöd. Man hade fått med sig sina förråd av ris i flykten från hemmen men hade inget vatten att koka det i, inga kärl och ingen spis. Vår förening avsatte en större summa pengar och köpte in vattenflaskor, filtar och mediciner samt några spritkök till en hel liten by strax intill flygplatsen i Jakarta, på inrådan av Plan. Tillsammans med dem åkte vi dit och fick veta den lilla byns historia. Tidigare hade man bott på de bördiga områdena runt flygplatsen, men när flyget ökade behövdes marken runtom för nya landningsbanor, så befolkningen flyttades iväg några km. De fick bygga sig små enrums-radhus av betong, men eftersom jorden inte var lika bördig här och aldrig besådd, så fanns inte möjligheten att försörja sig på grönsakstorgen inne i sta´n längre. För att kompensera ordnades istället med  en del hemarbeten. Bl. a slår man in små klortabletter i papper åt en fabrik. Arbetet är pilligt så det är lämpligt för små flinka barnhänder. Eftersom det inte fanns någon skola för barnen blev arbetsdagarna långa och snart fick de sår på händerna av allt klor. Plan fick höras talas om problemen och startade ett projekt med placering av en lärare i byn som nu bedriver obligatorisk undervisning av alla barn flera timmar per dag. På så sätt får de dels utveckling och kommer ifrån arbete till viss del.

Men miljön är förfärlig, flygplan på väg att lyfta eller landa vrålar fram på låg höjd flera gånger i halvtimman.

Vi blev ett välkommet avbrott. Varorna togs tacksamt om hand av Plans representant för fördelning  i byn och barnen var jätteförtjusta i att bli fotograferade.

En av kvinnorna visade att hon sy munskydd i vit bomull åt sjukvården. Men betalningen var låg, 3 SEK för 12 dussin!!!!

Efter besöket har djungeltelegrafen gått varm och vid ett slags projektmöte som Luftfartsverket i Sverige hade representation här för i maj har vi nu kommit i kontakt med en miljöansvarig som är intresserad av att titta närmare på situationen för den lilla byn. Så hon och jag ska i augusti tillsammans med Plan göra ett studiebesök i den lilla byn igen. Kanske finns det ett hopp för människorna där att få en drägligare situation?

Fiskekampung

En hel vecka i maj hade några av oss i föreningen fullt upp med att distribuera ut Unilevers donation på 136 kartonger rengöringsmedel och schampo.

Jag rådgjorde med Plan om de hade någon lämplig Kampung att köra ut till. Så jag fick sällskap av Sandi och Astrid och med bilen fullastad av kartonger körde vi iväg ut till ett fiskeområde i norra Jakarta. Plan har precis inlett ett samarbete om utbildning med den lilla kommunen där.

Bilen kunde inte köra in i de smala gränderna utan vi fick be ett cykelbud att köra kartongerna den sista sträckan in bland de myllrande kvarteren. Plans nyinstallerade representant presenterade vad som var på gång i området och de visade stolt fotoalbum med bilder på en utflykt som man gjort för en tid sedan med alla barnen. Man hade åkt upp med dem till den friska luften i bergen. Det måste ha varit en stor händelse och upplevelse för alla och leendena strålar i kapp med fotoblixtarna i albumet.

Därefter gick vi en promenad i området.

Fattigdomen är enorm och mycket beklämmande. Bostäderna består mestadels av ett rum utan kök och utan vatten, det hämtas från några gemensamma kranar. Egna toaletter finns inte heller utan det finns några offentliga som alla använder. Folk lever sina liv ute i gränderna och det är svårt att komma fram. Men alla hejar vänligt och ler. Här behöver jag inte fråga om jag får fotografera, de flesta poserar glatt och blir glada för uppmärksamhet. Jag är glad för vår digitala kamera, med utrymme för 260 bilder! Det kan vara lite olika inställning till kameror annars, och vissa miljöer känns överhuvudtaget förnedrande att dokumentera. Efter några kvarter kommer vi ner till havet, där fiskebåtarna trängs efter nattens och morgonens turer.

Det är musslor som gälle. I säkert en kilometer sitter folk i mångdubbla led och skalar samt kokar musslor. Mina cisseroner ber om ursäkt för stanken, så ibland är det bara bra att inte ha vissa luktsinnen – jag känner inte denna! 

Alla i familjerna hjälper till att skala, de små barnen är flinkast i sina små fingrar och de behöver inte titta på den skarpa knivens rörelse när de arbetar. De har gjort detta i många år.

De minsta barnen hänger sovande i tygtrasor parallellt med fiskenäten. De äldsta kvinnorna sitter i skuggan med ansiktena insmorda av en vit, hemmagjord  rispasta, som ska skydda huden för solen. 

PLAN är här i uppstartsfasen av ett  kindergarten, övrig skola finns, men de flesta har inte råd att skicka barnen dit. Föräldrarna kan oftast inte hjälpa barnen med läxor etc eftersom de själva inte har gått i skola. Så någonstans måste man börja, det blir dels kindergarten för de minsta och sen läxläsning med de lite äldre på eftermiddagarna. Nu hoppas man att informationen för föräldrarna ska ge gensvar så att man verkligen skickar sina barn till PLAN.

Det finns inte så många böcker att tillgå, så jag känner att det förmodligen kan bli ett nytt stödprojekt för Nordic Women. När jag berättar att min dotter i Sverige är förskollärare så vill ledaren gärna att vi kommer tillbaka på besök i sommar och berättar om hur hon arbetar i Sverige. Att få träffa en kollega från ett annat land tycker hon skulle vara stimulerande. Det är säkert ömsesidigt!  I stora bokhandeln på de fina varuhusen har jag sett att man har otroligt fina och pedagogiska läromedelsböcker här i landet, men de når inte denna grupp av befolkningen.