Gatubarnsprojektet

 Ett annat ställe som jag gärna besöker är ett projekt som till viss dels styrs av ”Save the Children”. De har hyrt ett hus under 2 år för 10 flickor i åldern 8-16 år. Flickorna har hittats på gatorna i centrala Jakarta sedan de slängts ut av sina familjer av någon anledning. Här får de bo tillsammans, gå i skola samt får individuell träning och sysselsättning på fritiden. Ansvarig för hemmet är en mycket go och vänlig kvinna, Bu Pandana. Trots fadderprojektet så är det slitigt med slantarna och hon är oerhört tacksam för vad vår förening kan bidra med. Förutom att jag själv har stöttat med skolavgifterna för en av flickorna, så har de norska kvinnorna i vår förening under våren skänkt dem pengar till två st symaskiner, för att de ska kunna lära sig sy och på så sätt kunna få möjlighet till anställning på en fabrik efter skolslutet. Sista jag var där visade de stolt upp en stor hög med tygväskor som de sytt av ljus canvas och med batiktyg på framsidan. Dessa ska de sälja på en bazaar och då ska de själva få en egen liten slant av förtjänsten att sätta in på en bankbok. Att lära sig börja spara är också ett av de underliggande syftena.

På schemat finns förutom skolgång och sömnad även musik, matlagning samt diskussionstimmar om etik och moral. Allt i ett tappert försök att få dem på rätt köl här i livet. Det är alltid hjärtknipande att se dessa gulliga tjejer, som har hittats på gatan och som har stor risk för att hamna där igen om inte projektet hålls under armarna och stöds på olika sätt.

Men det lilla hyrda radhuset med 3 små rum, ligger mitt i ett bostadsområde med fullt av vanliga indoneser, enl min bedömning låginkomsttagare, och ett av syftena är att slussa in dem i normala bostadsområden och i ett normalt socialt liv. En av de äldre flickorna är snart klar med sin skolgång och drömmer om att få råd att gå ett år på en turistkurs, Hon vill gärna få jobba på ett hotell i framtiden. Alla blir väldigt glada när man kommer och de ställer sig på rad och pussar min hand på muslimskt vis. Även här blir de glada för färgutskrifter av förra besökets digitalbilder. Och sist hade jag även med mig en hel låda med bijouterier som Frida haft med sig hit. Gissa om det var välkommet!!!  

Bu Pandana har även ett hem för pojkar, med samma bakgrund och historia som flickorna. Det är en enorm skillnad mot det lilla flickhemmet. Här bor 51 pojkar i de lägre tonåren i en gammal sliten och nedlagd skolbyggnad. Rummen liknar kaserner och köket är av det värsta slag jag sett. Även här går projektet ut på att lära sig hjälp till självhjälp. Och vår förening har bistått med att skänka ett 30 tal kycklingar att föda upp och tjäna pengar på, två dammar med fisk och en svampodling i samma syfte. ”Save the children” har volontärer som arbetar med att bo tillsammans med pojkarna och driva projektet.

På väggarna finns många bilder på årets begivenhet, en campingutflykt till bergen tillsammans med Save the Childrens alla olika projekt. En av fördelarna med pojkarnas boende i den gamla skolan är att även fotbollsplanen finns kvar, och  deras små turneringar bokförs noga  på en anslagstavla i hallen.