Firmafest!

Den 4 februari skulle den gamla chefen, Axel, avtackas i god stil. En programkommitté hade arbetat i flera veckor och upplägget var planerat in i minsta detalj. ” Nu spelas stilla musik, nu lämnar Mr Paul scenen etc, etc” kunde vi läsa i programmet. Axels fru Silke hade hämtat mig hemma med sin chaufför i god tid så att vi säkert skulle vara på plats trots alla floder av vatten!

Ett stort festligt tält hade rests på gårdsplanen, med tanke på den senaste tidens regn. Allt arbete avbröts och kl 13.00 satt alla 250 som arbetar på företaget, samt inbjudna gäster bänkade framför podiet med levande musik/orkester. Alla hade fått nya tenniströjor, blå eller vita.

Då var det dags för Axel, Silke, Paul och mig att komma ut från fabriken och vandra fram till våra platser längst fram i stora pösiga fåtöljer! Allt medan personalen applåderade och orkestern spelade lämplig musik.
        

Paul var förste man på scen för att hålla tal till såväl Axel som till personalen. Talet hölls på engelska och tolkades efterhand till ”bahasa”. Axel är från Tyskland men har varit chef för fabriken här i 18 år. Så det blev mycket tal även från Tetra Paks Asienchef som flugit hit från Singapore (vår nattgäst f ö) och personalgåvor till både Axel och Paul. Det blev många spontana applåder och sedan delades gåvor ut till personal som varit anställda i 5, 10 resp 15 år.

x   

Under tiden hade stora bufféfat smugits fram längs kanterna av tältet och alla bjöds nu på en riktigt stor och pompös traditionell indonesisk buffé. Dryck var förstås vatten alt cocacola i detta muslimska land! Medan alla minglade runt och åt var det många ur personalen som sjöng kareoke på scenen och stämningen var högt i tälttaket. Speciellt när man drog upp Paul på scenen för att sjunga. Jag måste säga att han gjorde så gott han kunde!

Framme vid desserten kallades han upp igen, denna gången för att dansa lite ”höft-vickning” med den häftiga vokalissan. Sån´t man måste bjuda på som ny chef och personalen jublade. Och sedan var det flera gäng män som ställde sig nedanför scenen och dansade indonesiska traditionella danser medan orkestern spelade massor av europeisk musik. Däremot var det inga av kvinnorna som dansade.

Så var det fototime! Alla olika avdelningar skulle fotograferas tillsammans med Paul, mig, Axel, Silke och Lars från Singapore! Det tog en stund!

Framåt kl 16.00 spelade musiken upp till ”sistan” och all peronal (250 st!) gick till stämningsfull musik på led och tog oss 4 i hand. Paul och jag välkomnades medan man sade adjö till Axel och Silke. Till slut stod alla armkrok i en ring runt tältkanterna och sjöng med i melodin. Mycket starkt! Ett mer välregisserat arrangemang har jag sällan skådat!

Nu är det på min lott att se till att de får lika roligt på årets traditionella ”outing” för anställda med familjer i augusti! Det är nämnligen främsta uppgiften som VD:ns fru!

Mona.