Vintervisiter

Under tiden i Sverige var det många besök hos oss i Gummastorp, kul, det är ju så vi vill ha det, att under de få dagar vi är i Sverige besöka alla vänner och släktingar går ju bara inte. Ni är lika välkomna nästa gång vi finns där!

Julia, Dennis och Frida var ute på landet flera gånger. En dag gav vi dem en extra stärkande frukost, sedan var det nämligen dags att jobba. Efter att den nya pannan kommit på plats var det ju läge att ta bort den gamla varmvattens-beredaren också, platsen behovs till förrådshyllor.

Att det fanns rostigt vatten kvar i den var en överraskning för alla, men mest för stackars Dennis. Mona kunde ju varit mera medkännande och skrattat mindre, fast egentligen tyckte alla att det var roligt!

Efter mycket möda och slitande där Paul använde armarna till ögonmått fick vi i alla fall upp den på gården. Julia och Dennis erbjöd vi att ha den som underrede till att fint soffbord, men de var inte så sugna.

Här håller Paul på med byteskomik, d.v.s. att ligga på golvet i konstiga ställningar för att glädja paret i nya lägenheten med lite fixade. Det var lite sladdar som skulle på plats, och sedan kom han på att en infravärmare i deras duschrum skulle bota mycket frysande. Dennis verkar få alla blöta jobb, nu fick han ta sig till Claes Olsson två gånger för att skaffa material. Skönt att sitta i soffan och posera efter det.

Sedan åkte vi alla ner till Frida på Espresso House och fikade, kul att se hur snabbt hon fixade alla möjliga sorters kaffe. En hand ordnar kaffe, en skummar mjölk, med fötterna plockar man fram mera mjölk ur kylen och med näsan slår man in i kassan. Bara skojar, men det gick himla fort och smidigt, att hinna prata med oss samtidigt var verkligen ett prov på simultanförmåga.

När Paul hade åkt kom vintern med stort V. Massor med minusgrader och snö. Att hämta tidningen var friskluft nog, sedan var det mysigast att vara inne och titta på den vackra utsikten genom fönstren.

I fönsterkarmarna stod orkidéerna som en extra kontrast till snön, i Indonesien finns det massor men de blommar inte 12 månader i sträck! Helt otroligt att de blommor som Mona fick på sin födelsedag 2001 fortfarande står i blom!

Till sist blev det för ensamt och bilen skrapades fram för en utflykt. Kvar var bara tomten och snögubben, till och med katterna höll sig undan i kylan, de bor visst i Tages uterum när de inte har lust att vara ute.

Bilen gick först till Malmö och Pia och Jonas lägenhet, sedan med Pia till Kim i Östra Sönnarslöv och till Marie i Kristianstad. Dagen efter blev det väninneträffar i Malmö, och på kvällen åter till Kristianstad till Sylvia och Allan där det blev en mysig övernattning med Svenska skvallertidningar. Efter  frukost bar det iväg till Åhus i rykande snöstorm, gudsonen Johan var tillfälligt hemma från Irland. Denna dagen var trettonafton och det firades med middag och pusslande i Höör. Till sist delade Mona TV-soffan i Gummastorp med Pia och Jonas som skulle hjälpa till med att städa ut julen dagen därpå.

Det var en ovanligt barrig gran i år, eller har vi glömt att vattna den? I alla fall tydligt att det var dags att städa och rensa ut! Först var det förstås lite annat att göra, det hade snöat igen under natten så det var bara att ta fram skyffeln och saltburken.

Sedan plockade allt juligt undan för denna gången och till sits tömdes kylskåpet till glädje för katter och fåglar. Äpplena som Pia hängde upp var också en fin dekoration när alla juleljus försvann.

Sedan blev det tid över för en lång promenad i det vackra vintervädret och när det började skymma fixade Jonas årets snölykta.

Via telefon rapporterade Paul att han äntligen hade tinat upp och att värmen fanns kvar.

Sista chansen till en fastlagsbulle för denna gången, sedan var det dags att ge sig ut på vägarna för en tur till Malmö. Efter goda räkmackor hos Gunnel och Karl-Gustav hjälpte de till med broresa och att ta vinterkläderna tillbaka från Kastrup till Gummastorp.

Bagaget var stort, det är fortfarande saker som alla gäster skänkte på sommarfesten som ska till Indonesien, tur att SAS guldkort ger en gott om extra vikt.

Sedan var det som vanligt nästan tjugofyra timmars resande, konstigt, men det börjar kännas som en vana!

Här var det slut för denna gången!