Karin berättar

 

Ankomst till flygplatsen. Jag blev redan på flyget                   påhoppad av en massa vänliga indoneser och mannen här hjälpte mig att hitta rätt när vi hade landat.

Utanför flygplatsen i väntan på Budi.

Födelsedagsfirande i efterskott! Vad jag fick? Presentkort i en affär där man själv får designa ett pärlhalsband! Gurra is on the line.

Första dagen följde jag med Paul till jobbet... ...där det väntades fint besök av Sveriges ambassadör (han i helsvart).

En liten rundtur i fabriken!

På lördagsförmiddagen tog vi det så lugnt man kan med två hundar. Basseten Lissie lånade vi från grannarna för att Viking skulle få lite social träning.

Vid middagstid åkte vi till Anchol där det var marknad. Till middag blev det nasi goreng!

Efter en stund kom en liten kattunge smygande och Viking var jättenyfiken!

Så här...hrm...fina... saker kan man göra av rep... Mona beställer en säng till verandan.

Viking drog stor publik och kameran ännu mer! Tisdag morgon var det Coffee morning med Nordic Women. Gästföreläsare var Ole Johan Haugen, chef för Röda Korset i Indonesien.

 

Mona minglar med damerna... Som sig bör var det lotteri och Mona vann en handduk från Scania som jag fick som minne. Lampskärmarna skulle gå till välgörenhet.

På kvällen fick Viking ett av sina otaliga ryck och passade bland annat på att slita sönder en kudde På onsdagen var det utflykt med Indonesian Heritage Society. Som vanligt fanns det mycket att titta på utmed vägarna på landsbygden.

Här har vi kommit fram till första målet: En krukmakare-by.

Nästa anhalt var ett kinesiskt tempel.

Det fanns många olika "rum" där man bad till olika gudar beroende på vad man ville be om.

På torsdagen åkte vi till ett relativt nyöppnat barnhem för 0-3 åringar här i Pondok Indah. Grundaren är 23-årige Emmanuel, en helt otrolig eldsjäl! Han har även ett barnhem i Bogor, för barn över 3 år, som vi besökte veckan därpå.

Än så länge fanns det bara två barn på hemmet men Emmanuel räknar med att de kommer att bli runt 20 stycken.

Fredag: Ännu en lugn förmiddag vid poolen. Termometern visar 33, 9 grader i luften och 28, 5 i vattnet. Inte så pjåkigt!

Andan föll på denna dag så Mona gjorde oss sällskap i poolen... ...men Viking vägrade, som vanligt.

Lite senare begav vi oss till Taman Mini, Indonesiens motsvarighet till Skansen, fast större. Detta är en liten parad som staplade förbi oss. En likadan fotogenlampa som vi har där hemma!

Jag försökte mig på att spela på de sundanesiska instrumenten som används i traditionell javanesisk musik. Här är familjen på väg hem efter fredagsbönen. Just denna fredag var faktiskt profetens födelsedag!

Det fanns byar och muséer typiska för vartenda hörn av Indonesien.

För 5 kr fick man bli fotograferad med en riktig urinvånare!

På kvällen var det karaoke. Sista låten 2 timmar senare...

Viking höll sig på verandan hela tiden och så här trött var han efter att ha försökt få grillen att vilja leka. På lördagen anlände sängen och vi hade även tagit en tur på Manggo Dua där Mona köpte en dator.

 

Kräftskivan på hotell Damarwangsa började med mingel i foajén. Jag blev beordrad att sälja lotter...

...och försäljningen gick faktiskt riktigt bra, 24 000 blev det! Så här såg det ut i balsalen där vi höll till.

  Kräftorna anländer.

Efter ca 10 minuter när vi hade hunnit äta lite fick vi meddelandet "Ät inte de gråa kräftorna"... Efter den varningen åt vi de röda heller. Om ni tittar noga kan ni se mögel på kräftan längst fram. Mona försökte ändå hålla humöret uppe. Kräftan hon poserade med luktade surströmming, men konstigt nog blev ingen av oss sjuk!

Nog är Paul påverkad av Viking allt, eller är det bara jag som tycker att den där blicken är väldigt hundlik? Kräftskiva...? Snarare kräftbal, mina sandaler passade i alla fall inte in.

Helgutflykten till Tanjung Lesung har en egen liten sida som ni kan kika in på. På tisdagen bar det av till zoo och de föräldralösa orangutangerna.

Det var faktiskt lite läskigt i början när vi blev fullkomligt attackerade av alla nyfikna orangutanger. På några sekunder hade man 4 stycken som klängde på en och drog i kläderna! Men när man hade vant sig var de verkligen supergulliga! Gissa om man var trött i armarna efteråt...

Den här lilla krabaten på 2 månader högg direkt in på blöjorna som vi hade med oss.  

Här är Ulrike, orangutanghemmets grundare. Hon kom hit från Tyskland för ca 40 år sedan och bor i ett hus inne på zoo. Mona och Else passade på att göra en intervju för tidningen.
 
Det var lite av vad vi har hittat på de här två veckorna. Det har verkligen varit jättekul och spännande, och jag hoppas kunna återvända åtminstone en gång till!

 

Här var det slut för denna gång!