En rapport från söndagens utflykt! Med Budi vid ratten gav vi oss iväg mot Javas västra kust vid 08-tiden. Trots att vi följde motorvägen så är det många människor som går tvärs över vägen mellan de olika risfälten och vi t o m möter cyklister på vår sida av vägbanan! Bilen far fram i 130 km/tim och vi har fullt upp att försöka titta ut åt alla håll och hinna smälta allt. ”Titta där!” ”Såg du det?” Osv...

Vägen kantas av risfält i olika stadier. Allt är otroligt pittoreskt och färgstarkt. Den gröna färgen dominerar förstås, men bryts av arbetande människor i gula kinahattar och färgglada tröjor på fälten. Man får verkligen respekt för riskornen, med allt arbete som ligger bakom! När vi efter 10 vackra mil lämnar motorvägen kommer vi närmare både lekande barn, djur, hus och natur. Flera gånger får vi väja för höns, getter och vattenbufflar som tycker att gräset verkar grönare på andra sidan. De senare ser ut att ha så mjuk och skön hud och de ser mycket vänligare ut än kor, förmodligen för att de har hornen vända åt andra hållet, jag menar bakåt. Vi testar dock inte om det stämmer! Ibland ser vi dem kämpa fram i meterhöga vattendiken.

I industristaden Cilegon med väldiga stålverk, cementfabriker etc finns helt plötsligt ett MacDonalds, men vi är ju i Indonesien nu, eller hur! Vi vill minnas att just hit exporterar Sverige en hel del malm. Till slut skymtar dock kusten och vi åker längs med Anyers kustremsa som skiftar mellan sandplayor och små klippöar. Kusten är ganska öde – det är ju inte högsäsong just nu. Det är i havet här utanför som centrum finns för den ganska kraftiga jordbävning som kommer senare i veckan! Indonesien har många vulkaner och eftersom en del är aktiva, så är risken för jordbävningar större än på andra håll, ungefär som t ex på Island. Men som tur var blev det ju inga skador och vi själva märkte den inte alls.

I en jättestor hydda av bambu äter vi en god och stark söndagsmiddag (Kyckling Goreng). Notan går på 32 kr för båda! Nöjda med dagen och alla intryck blir det sen raka vägen hem till vår egen lilla gröna oas.