   |
|
Först en typisk Sushi-restaurang där man satt runt en oval
disk, med ett band framför näsan där tallrikarna hela tiden gick runt i
takt med att kocken, som stod i mitten, hann svänga ihop nya alster. Så
där satt vi gäster och plockade åt oss de tallrikar som lockade mest.
Dryck var förstås grönt te. Det fanns en kran vid varje sittplats!
Tallrikarnas färg och mönster signalerade de olika prisklasserna. När det
var dags att betala så räknade bara kassörskan antalet tallrikar av varje
sort! |
|
 |
 |
|
Överallt finns små trappor ner i källarna, och till slut hittar vi en
passande källarnedgång till ett ”typical place” som har grillspett i alla
former. Vi får en privat översättning av den japanskskrivna menyn, inget
ställe som är vana vid västerlänningar! Vi undvek komagen, hjärta och
lunga från okända djur men fick ändå in 10 olika spett, sake och öl och vi
njöt både av mat, den grillrökiga atmosfären och de övriga gästerna som är
japaner på väg hem från jobbet. De sitter och dricker tills de är precis
lagom lulliga för att klara sig hem men inte mer, sedan tar de tåget till
familjen. Ingen lyfter på ögonbrynen för att vi sitter där – här är
det ofint att titta på folk. |
|
 |
En kväll dinerade vi på allvar, bjudna av Eric och
Monique, Tetra Pak processchef i Japan och hans fru. De har bott både i
Sverige och Danmark.
De tar oss till en äkta japansk restaurang där kocken och
den kimonoklädda servitrisen kommer och förklarar menyn.
Det blir en trevlig kväll förutom all japansk mat som Mona
var ganska trött på och som väller in i skål efter skål. Rå fisk, rå fisk,
halvrått kött, rå fisk, rå fisk.....
Mycket riktigt så gör magen revolt och i 24 timmar framåt
ligger hon stönande till sängs eller i badrummet. |
|
|
  
|
|
  
|
| Var
kommer då all fisk ifrån? Strax före halv sju en morgon är vi ute på
fiskemarknaden i hamnen. Den lär vara den största i världen. Och med tanke
på all fisk på alla menyer så är det säkert sant!! Trots flera lager
kläder biter det i kinder och fingrar. All världens sorters fiskar
och fiskprodukter styckas och packas och byter ägare. Frysta eller färska
eller saltade. Sprattlande eller livlösa. Det är bara att traska runt och
titta bland truckar, stånd, knivar och lådor. Och fotografera! Vi är väl i
Japan! |
 |
Finast av alla fiskar är tonfisken. Här ligger praktexemplar i rader, och
en riktigt stor kan kosta hundratusentals kronor. De köps av specialister
som sedan styckar med omsorg och säljer vidare i mindre bitar.
Vi fick en lektion i styckning med svärd, knivarna var
lika långa som fiskarna för att det skulle bli perfekta snitt. |
|
 |
 |
| Alla djur vänner
måste blunda nu: Det är inte fisk, det är valkött! |
Utanför marknaden
är fullt av matstånd med nykokta fiskrätter. Men nu är vi stela av
köld och huttrar iväg till en av stationens caféer. Det som förvånar mig
mycket är ärligheten i Tokyo. Man markerar en stol på matställena med sina
tillhörigheter, sedan går man iväg och kollar och handlar vad man vill ha.
Var i all världen mer kan man lita på sin omgivning på detta sätt?!? |
|
 |
 |
| En
annan specialitet är vackra lunchmatsboxar och gåbortpresenter till
extrema priser. Visst är det ett vackert sortiment, men den inslagna
melonen i mitten kostar 840 SEK!! Annars fins det budgetäpplen för 56 SEK.
Styck! |
Här var det slut för denna gången! |
