Sights med Lena, Pelle och Gustaf

Jakarta är ingen turiststad, men det finns mycket att se och uppleva i och kring stan om man är nyfiken och kan bortse från en del nackdelar (trafik, smuts, trängsel). Här har vi samlat ett urval av de "sights" och aktiviteter som familjen Carlman hann med.

Utflyktsbilen. Det är åtskilliga timmar som man sitter i trafiken, och bilen blev det andra hemmet under besöket.

Första dagen i Jakarta gick färden till de norra delarna av staden. Det är de äldsta, ursprunget som handelsplats och hamn finns delvis bevarat här. Den gamla hamnen, Sunda Kelapa, har många hundra år på nacken, och är fort farande aktiv. Hit kommer skutor, till en del under segel, från de andra öarna lastade med timmer. All hantering är manuell, det är inga lätta bördor de bär, en "bunt" kan väga 60-70 kg och den ska balanseras på en smal stock som fungerar som landgång.

Den fina utsikten är från vakttornet som bevakade hamnen från 1700-talet och i stort sett fram till våra dagar.

Till sist denna dag lunch och "sightande" av lokalbefolkningens söndagsaktiviteter i Ancol, ett friluftsområde vid havet. Där finns även ett fint akvarium som studerades, samt världen största Gong till Pelles förtjusning (och höjdskräck). Att det också blev första mötet "live" med en Gamelanorkester gjorde inte dagen sämre!

Medan de andra shoppade blev Pelle inlockad till ett massagecenter i ett varuhus. Skönt och behagligt, men de hade kanske tänkt sig att man skulle köpa något efter 15 minuters demonstration? Det finns också en helt annan verklighet i Jakarta och den blev tydlig då gatubarnsprojektet besöktes. 52 pojkar bor i en gammal skola. Pelle visade dem hur man bygger pyramider och spelar kula i Sverige.

Restaurangbesöken var många, men ett som fastnat i minnet (och på bild) är middagen med Tetra Pak kollegor på de La Rossa. miljön, som inne men utan tak, och maten... Gustaf provade sniglar, annars blev det mycket fisk.

Javakaffe känner alla till, men Java-te? Det finns enorma plantager, bl. a. Gunung Mas som vi ofta besöker, för att handla te och för de behagliga promenaderna mellan de välfriserade tebuskarna.

Det är även möjligt att se fabriken och i detalj följa hur det går till mellan tebuske och tepåse. Nytt vid detta besök var de snygga och hygieniska skyddsrockarna!

Intill teplantagen ligger safari-parken, ett annat favoritställe. Man kan köra en lång slinga nära djuren, man får mata dem på egen riske och sedan kan man bli fotograferad med tigrar, elefanter, ormar och apor. Och klappa alla dessa goa djur. Den här gången blev det inte så mycket av detta, det var nog lite sent på dagen.

Fördelen var att de flesta djuren vaknat till efter middagsluren och var aktiva och nyfikna. Tapirer som står upp var en nyhet, och lejonhannarnas gruppmöte precis utanför bilrutan var på gränsen till för spännande.

Tygmarknaden mer än motsvarade de höga förväntningar som skapats av Mona och Karin.

Urval, kvaliteter och priser tilltalade Lena som fyllde bilen!

Stans nyaste Mall skulle lika gärna kunna ha legat i USA, och där blev det middag en kväll, och sedan en annan höjdpunkt, arkadspel och simulatorer nästan gratis. Vi köpte plastkort för storkunder och åkte tills de stängde och motade ut oss. Gustaf var svårslagen i många grenar, men i vattenscooter fick han tufft motstånd.

 

Indonesien är inte ett muslimskt land, men de utgör 90-95% av befolkningen. Herry från Indo-Laval ställer gärna upp och förklarar, och han har en väldigt god förmåga att förmedla vad Islam innebär på ett ödmjukt sätt.

I biblioteket på en av stans största moskéer fick vi mycket ny kunskap, bl.a. att det alls inte bara är Koranen som styr. Det finns tiotusentals andra skrifter som omsatt den ursprungliga innebörden i praktiska regler för alla funktioner i samhället och privatlivet. Muslimska banker, muslimsk mathållning, muslimsk klädesdräkt, muslimsk skolgång mm. mm.

Själva moskén i sig är en imponerande byggnad med en enorm sal för upp till tio tusen besökare samtidigt.

Till jobbet hade Paul fått en inbjudan från det tyska kulturombudet i Jakarta: En konsert med en Tysk jazzorkester och en Indonesisk gamelanorkester som skulle presentera sina gemensamma resultat av en två veckors workshop.

Före konserten blev vi tagna av polisen, enligt Paul svängde han med vilje mot förbudet för att gästerna skulle få se hur man genom att betala "lagom" mycket kommer vidare.

Så blev det mat på en märklig restaurang. Allt samtal avstannade när vi kom in, och det var inte lätt att begripa menyn som bara bestod av 5-6 sorters fisk och seafood, stekta på olika sätt! Det blev varianter på räkor, och för Gustaf och Paul bläckfisk. Här visar Gustaf en med ovanligt långa armar.

Konserten då: Intressant och när den inte var alltför kaotisk väldigt spännande och hörvärd!

Lite vila mot slutet av besöket, två dagar på sydkusten. Bad i Indiska oceanen, surfing i vågor som inte sett land sedan de lämnade Antarktis! En bakgrund av djungelklädda berg och bred och tom strand.

Man bor i bambuhus med flätade väggar med tillhörande Gazebo på stranden för massage och vila.

Visst är väl Balut ett himla roligt spel?

Pelle gillar ananas, det märkte vi genast han kom hit.

Speciellt är det bra att den kommer direkt från busken, smaken är dubbelt så bra som på de som rest 1000 mil till Sverige.Det är också bra att det alltid finns personal som skalar och delar




Att sedan hitta en vild ananas under en promenad får väl ses som en bonus!


Regn och kallt, det betyder 24 grader, men det blev ändå två långa promenader.

Emellan turerna fika med kanelbullar!
Fredag morgon och Svensk frukost, säkert den enda av det slaget på många mils omkrets. Lite förstärkning av tropisk frukt blev det förstås, färsk pasisonsfrukt, mango, minibananer och några ananas. Allt från den lokala skörden.

Ännu ett avsked, sista titten på Indiska Oceanen (för den här gången)