 |
Java har en längre historia än de flesta platser på
jorden, ni har väl hört talas om Java-mannen, vår allra första förfader?
Från lite närmare tid finns det mycket bevarat, både religiösa
minnesmärken och från det rika hovlivet kring sultanerna (de finns
fortfarande!) och den Javanesiska aristokratin.
Här är alla redo för första aktiviteten efter ännu
en tidig morgon, första flyget från Jakarta till Yogyakarta. |
|
 |
Första stopp: Prampanan utanför Yogya. Ett enormt område
med ett myller av Hinduiska gudar, halvgudar och andra figurer. Det var
inte helt lätt att hålla reda på allt, men vi hade en otrolig guide,
Ignatius, som sedan följde oss hela resan. Det verkade inte finnas något
som han inte visste!
Under tusen år var hela tempelområden bara kulle av
hoprasade stenar, täckta av vulkanisk aska. Strax efter att bygget var
klart var det stora vulkanutbrott i trakten, templet raserades och bygden
tömdes på folk, alla flyttade österut. Dessutom blev de Muslimer, kanske
den guden hade bättre tumme med vulkanerna....
En favoritgud: Gamesh! |
 |
 |
|
 |
På eftermiddagen åkte vi in i Yogyakarta. Först besök i
Sultanens palats, som var sisådär. Via fågelmarknaden åkte vi till en stor
och god lunch.
Hos Kabul, en batikkonstnär som varit på turné i Sverige
provade vi först på att vaxa, och sedan köpte vi tre tavlor, bl.a. den på
bilden som är gjord av tjejen som står bredvid Gustaf.
Sen eftermiddag på 5-stjärniga hotellet, drinkar vid
poolen, "vila" för vissa och lokal marknad för andra, och så massage
respektive pedikyr för pojkar och flickor.
Till allra sist middag på kinesrestaurang, inte det samma
som "Svensk" kinesmat. |
|
 |
 |
| Dag 2: Borobodur,
Indonesiens bidrag till FN's världskulturarv. För stor och komplext att ge
rättvisa i bilder och beskriva här. Ett Buddistiskt tempel med liknande
historia som Prampanan, byggt i överdåd och snart övergivet, förstört av
naturen och med stor möda återuppbyggt. |
Från botten kan
man nå toppen antingen "pang på" eller vi en 5.5 km lång tur varv efter
varv uppför pyramiden. Går man den får man en komplett bild av Buddas liv,
hur han nådde Nirvana och hur Buddismen samtidigt växte fram ur
Hinduismen. Allt berättat i reliefer omväxlande med Buddafigurer. |
På de övre
nivåerna sitter Budda i en "Stupa", egentligen en fruktbarhetssymbol med
lotusblomman som bas, en kvinna i mitten och en snopp på toppen. Den allra
största "Stupan" längst upp har ingen öppning, och inuti ska finnas en
ofärdig Budda som nu står på Museum.
 |
 |
|
 |
 |
 |
Alla ville prata Engelska med de stora vita monstren! Fast mest populärt
var det minsta monstret, minst två tjejer ville ha en puss på kinden av
Gustaf, tvärt emot vad våra fördomar om religion och lokala seder sa.
Undrar om alla de adresser vi lämnade kommer att leda till
fortsatt kontakt? |
|
 |
Att Budda blev gammal var inget vi funderat på, han ser ju alltid likadan
ut?! Inte långt från Borobodur besökte vi ett Buddistiskt munkkloster där
vi fann denna staty. Budda 80 år!
Där var vi de enda turisterna, och försäljarna som redan
tidigare varit besvärliga blev nu värre än getingar kring saftglas i
augusti. De bara skulle sälja till oss, om de så skulle släpas med efter
bilen. Och visst, de lyckades! |
|
|
|
 |
 |
| Andra utflyktsnatten
tillbringade vi på en gammal plantage högt uppe och långt borta från det
mesta. Små rena och mysiga stugor, himmelsängar med moskitnät och toa och
dusch under bar himmel (bilden till höger). När vår guide checkat in oss
serverades te och kaffe på stugans altan. Kaffet var Javanesiskt, det är
malet kaffe som man rör ner i varmt vatten. Entusiasmen var stor för att
prova, men det blev inte mycket drucket. |
 |
|
 |
 |
| Hur svårt kan det
vara att plocka en kokosnöt? Ganska svårt! |
Middag i Tlogo:
Här har de riktiga kollonial-Holländarna levt! Vi satt ensamma på deras
veranda med det stora huset i vitt och ädelträ bakom oss, egendomen runt
och nedanför oss. Eldflugor, djungelljud och ödlor, lokal mat i överflöd. |
|
|
På plantagen odlades det mesta, och vi studerade det under
en vådlig Jeeptur i soluppgången. Brant berg, smal väg, tokig chaufför men
vackert.
Hur gör man rågummisulor? Vi följde förloppet från tappning av träden till
de färdigrökta latexarken. Röklukten följde sedan med både till Jakarta
och till Sverige. |
 |
|
 |
 |
| I Solo finns både
ett Sultanpalats och ett prinspalats. Vi besökte det mycket levande
prinspalatset som gav åtminstone en liten inblick ur hur hovlivet varit
och faktiskt fortfarande är. I ett hörn satt en levande Gudinna (vi
förstår inte heller riktigt hur det hängde ihop..) som Gustaf spelade "bönspel"
med. |
Så en riktigt lång
biltur till östra Java och en resort högt upp på mount Bromo. Det blev sju
timmar i bilen, och även om det fanns mycket att titta på längs vägen så
tog vi alla en "lut" då och då, speciellt medan det regnade. Sent på
kvällen när vi var framme satt vi ute och frös och lyssnade på bönerna som
skulle välkomna Ramadan (fastemånaden). Mona frös mest för hon drack ingen
Whisky, hon tog istället täcket som muslim-sjal. |
|
 |
 |
|
Väckning 03.30 och avfärd 04.00, med Jeep till toppen för
att se soluppgången. Nu var det kallt på riktigt, 4 grader och försäljarna
av mössor och dunjackor hade lysande tider. Här syns de första rosa
strimmorna bakom Javas högsta berg, en aktiv vulkan med rök ur toppen. |
 |
 |
 |
Solen steg snabbt, och efter en halvtimme syntes hela
jättekratern nedanför oss. Ett hav av sand med två vulkaner, Bromo och
"Kokosskalet", i bakgrunden fortfarande det rykande jätteberget.
Värmen steg i takt med solen, och vi kände alla att detta
faktiskt var en helt unik och berörande upplevelse. |
|
 |
Från toppen med Jeepen nerför en av de brantaste backar
man kan tänka sig till botten av den yttersta milsvida kratern. Det är
verkligen ett hav av sand!
Uppför Bromo kunde man rida, men vi valde fötterna och
traskade uppför sandsluttning och trappsteg till kanten av vulkanen. En
smal kraterrand med stup utanför mot slätten och innåt ner i den rykande
avgrunden. Spännande och läskigt.
Mona och Lena offrade vars sin bukett torkade blommor till
berget för framtida lycka.
|
 |
 |
|
 |
Hemresan var planerad till sen kväll, men dels var allt
stängt för Ramadan, dels var alla lite omtumlade efter Bromo och ville
inte riktigt bryta stämningen så vi tog oss ganska direkt till Surabayas
flygplats.
Det gick bra att boka om, men lunchen blev lite enklare än
vad vi vant oss vid, Pelle och Gustaf testar en lokal specialitet, en
vetebulle bakad med en wienerkorv ovanpå!
|
Åter till Jakarta, livet
på Duta Permai eller utflykter
kring Jakarta |
