Lena & Pelle hos Mona & Palle

Under två intensiva veckor i oktober 2003 hade vi besök av Lena, Pelle och Gustaf. Sällan har vi väl haft så fulla dagar, deras besök var kort och nyfikenheten stor. Mona hade gjort program, vi hade bokat utflykter och en "riktig" tur till centrala och östra Java. Ändå fanns det mycket som inte hanns med, men det är kanske bra för då kommer de väl tillbaka?

Den traditionella ankomstbilden. Pigga och glada gäster efter sin första långresa.

Tala om kontraster: Från ett rekordkallt höst-Sverige till champagnekalas i utomhuspoolen! Det var 29 grader i vattnet, södra halvklotets stjärnor ovanför.
Viking vet numera vad resväskor innebär: Spännande uppackning! även denna gång, visst hade Lena med sig godis till honom. Genast fick de en god kontakt, men visst kan man tycka att han är stor vi första närkontakten.
Även Gustaf och Viking fann varandra snabbt, efter någon timme hade de båda hamnat i vilstolen. Det tog sedan inte många dagar innan de båda lydde varandra och förstod alla ömsesidiga signaler.  

Man vet ju inte hur maten i Indonesien ser ut, så det var bäst att ta med havregryn från Sverige. Alla andra mål är det spännande med nya upplevelser, men frukosten......

Mona hade bunkrat med smör, bröd, ost, skinka och Kalles kaviar, men av gröt blev gästerna så här lyckliga!

Minns i november hängmattan från september... Den försvann i oktober p.g.a. överlast.

Ett shoppingfynd var denna Angklung, Gustaf övade flitigt tills han kunde spela vad som helst med bambu-sound. Första morgonturen till golfbanan med Viking började så här mysigt med tillfälliga hussen. Men sen...

...trampade Viking på en spik som gick rakt genom foten. Det blev veterinär, medicin, nytt besök, sövning, operation, bandage, sockor, strutar och mycket pysslande. Det var som sagt intensiva veckor, med ett digert utflyktsprogram. På kvällarna middag, film och mycket prat. Fast en gång gick Paul upp för att kolla mailen på datorn, plötsligt var det väldigt tyst... Alla sov gott i soffan!

Andra kvällar var vi mera pigga, och då blev det Karaoke. Vi undrar alltid vad personalen tycker de gånger det blir allsång, fast den här gången kunde ju gästerna sjunga!

Ytterligare en kvällssysselsättning, att summera dagens inköp. När Lena och Mona hade gjort tygmarknaden var det nog nytt rekord.

Hur var då morgnarna? Svar: Tidiga! Helger och utflyktsdagar var det revelj före fem, och alla andra dagar var alla uppe före sju. Lena var som vanligt piggast, ibland hann hon till och med simma innan någon annan var vaken.

 Kanske var det därför som hon här kunde ta det lugnt med en kopp kaffe och alla vykorten.

Visst fyller väl Mona år den 1:e November? I alla fall ska hon firas just den dagen om det är den sista som man är i Jakarta. Sång, presenter och frukost på sängen. Lite senare fixade Lena en fantastisk tårta  och det blev kaffekalas på framsidan. Flaggan hissad, 30 grader och alla vakter och grannar undrade varför vi inte satt inne med AC:n på.

Sista, sista... Lite sol, lite värme, bad småprat och minnesanteckningar innan först Paul och sedan de andra åkte till flygplatsen för att på olika vägar ta sig till Sverige. Även Viking förstod att det var avskedsdags och var lika dämpad som oss övriga.

PS PS PS PS PS PS PS PS PS PS PS PS PS

Det var mycket som skulle med till Sverige, och för att klara viktgränsen tog Paul med sig 40 kg av de andras baggage. Efter några dagar blev det därför nytt möte i Gummastorp med kärt återseende av både människor och souvenirer.

Och allra sist en Svensk Pizza!

Det hände mera, fortsätt med Javatur eller Sighter och turer kring Jakarta