Fågelön

En utflykt som vi länge läst om i Lonely Planet men aldrig kommit iväg på var till en "fågelö" nordväst om Jakarta, bara någon timme bort. Det är faktiskt inte ens en ö längre, sedan 70-talet har den vuxit ihop med fastlandet.

Först hade vi lite svårt att få koll på exakt var den låg, ingen Indones verkar har varit där eller bry sig. Paul frågade alla på jobbet, de bara virrade på huvudet åt dessa konstiga utlänningar som inte kan vara nöjda med att stanna hemma i sina luftkonditionerade palats. Till slut hittade vi en perfekt beskrivning och karta: I den Svenska boken om Indonesiska nationalparker som Paul fick i födelsedagspresent av just Pia och Jonas förra året. Ja ja...
Efter en timme på motorvägen svänger man av och kommer genast in i en annan värld. Vi körde genom en ganska stor by (stad?) som uppenbart levde på fiske. Den låg vid en flod som var helt fylld av båtar, och det fanns också flera nybyggen på gång. Dessutom luktade den fisk.

Efter att ha parkerat bilen med hjälp aven stor skara lokala hjälpredor som såg till att den inte stod så att det kunde ramla ner kokosnötter på den, gav vi oss ut över gyttjefälten fram till ön. Man går på smala strängar av uppmuddrad lera, Viking gick gärna först.

De människor vi såg verkade bo ute i området i små små hyddor. Man jobbade mycket med att förbättra dikena och gångarna genom att gräva ut lera för hand stående i vattnet. I dikena odlas sedan räkor som också fångades för hand och samlades ihop i en korg på ryggen. Vi såg också många som samlade pinnar, säkert till ved för matlagning.

Det var lätt att gå på vallarna, men vilken vall? Allt var en stor labyrint, och ibland var vi bara tvungna att ta oss över diket. Efter det första försöket gav även Viking upp att pulsa i gyttjan och följde med oss över broarna. På ett ställe fanns det ingen bro, Pia och Paul experimenterade med en egen bambu-spång, men det funkade inte. I stället blev det en lång omväg som Jonas varit och rekat.

Väl över detta förargliga dike mötte vi en skogvaktare på cykel som gärna tog sig tid att visa oss in i parken. Efter den första chocken tyckte han det var ganska kul med Viking. Mitt i parken fanns ett högt fågeltorn. Vi såg en del fåglar, vi gissar att de flesta var olika sorters hägrar och skarvar.


Efter all gyttja var det som en ny värld att komma till strandhotellen och restaurangerna på västkusten. Några försök att hitta ett ställe som tyckte det var OK att Viking kom med slutade med att vi kom tillbaka till platsen för första utflykten på Java, Marina Anyer.

Först blev det lunch, sedan aktiviteter. Paul gjorde slag i saken och hyrde en vattenscooter, det tyckte han var skitkul. Efter ett första varv inne i lagunen visade de ut honom på öppet hav där han hoppade från våg till våg i 30 minuter.
Efter fågelskådning och vila vid stranden vände vi om mot bilen. På vägen skrämde vi upp ett stort djur, nog en "fishing cat", de ska finnas där. Det var lättare att hitta tillbaka, dels med GPS:en, dels för att vi kände igen vägen.

Pia och Jonas valde det lugna innanhavet och njöt i poolen. Av alla gäster vi haft är de nog de mest bad-tokiga!

Utflykten och gyttjevandringen hade satt sina spår på bilen, kläderna och skorna. Här torkar vandringsdojorna efter att Tati skurat dem tills de var som nya.

Här var det slut för denna gången!