Kompisar

	December 2002 Den här lilla tofsen vill alltid klättra och hoppa på mig. Det gäller att inte trampa på den, så efter en stund känns det enklast att lägga sig ner och låta den hoppa. Äntligen en kompis som får leka, och så är den för liten för att vara rolig. Typiskt!



	Jag åker till en resort lite då och då och badar och tröttar ut mig. Där finns alltid andra gäster med hundar, några hundar som tillhör stället, några som hör till byn och en del som bara springer omkring. De flesta leker gärna, men en av byhundar blev inte glad när jag ville leka med hennes nyfångade groda. Hon hämtade alla sina släktingar så det blev att springa iväg med svansen mellan benen! Jag gillar också stället för jag får sova i Husses och Mattes säng på natten. Fast de är lite besvärliga och brer ut sig, men efter en stund lyckas jag knuffa ihop dem i ett hörn av sängen så jag kan sträcka ut mig och ha huvudet på kudden.

Oktober 2002 och Mars 2003

Januari 2003	Januari 2003
Mars 2003	Ibland går vi på visit. Här är jag först hos Blossom, hon bor hos en av Husses kollegor. Lite mager och spattig för min smak, men hon tyckte ju det var kul med besök. Det gråa luddet hör till ett barnhem som Matte sponsrar. De tyckte att barnen skulle ha ett djur att gosa med, men det var lite besvärligt för barnsköterskorna var så rädda för honom. Snacka om vad de tyckte om mig, några här tycker att jag är ganska stor. Schäfertjejen bor hos en annan av Husses kollegor. Hon är inte så gammal, men snart kan vi nog busa lite mera. Lite orolig är jag för hur hon har det, hennes människor tycker att hon har alldeles för stora och vita tänder redan när hon är fyra månader. Vet dom hur stor en schäfer blir?

Mars 2003 Det är inte ofta jag får ränna lös ute på stan på kvällarna, men utanför Torbens nya hus kan jag och Firon ta en runda. Vi är lite tuffa när vi kommer, men ibland blir det ett väldigt liv i kvarteret när det kommer en RR och en Dobberman!	Mars 2003 Jag har också en massa kompisar som jag bara hälsar nos mot nos på. Det verkar som om de aldrig kommer ut på gatan, men de gillar en nos under grinden!

Min tuffaste kompis heter Firon. Han är en väldigt gammal Dobberman med bara ett öga. Redan första gången vi möttes tyckte jag att han var mindre än jag, så det blev lite däng. Nu har vi vant oss så det är lite lugnare för alla! Det är hos Firon som jag bor när Husse och Matte är bortresta.
10 September 2002	29 September 2002
.13 Oktober 2002	13 Oktober 2002
.13 Oktober 2002	Januari 2003

September 2002	September 2003
Oktober 2002	Grannflickan heter Lizzie, och har himla korta ben. Kanske är det för att kompensera som hon har så långa klor? Vi träffades ganska mycket i början när jag flyttade hit, men nu är det ganska länge sedan. Hon är inte så van vid andra hundar, men himla glad för sällskap av människor. Ibland tror jag att hon stannar bara för att min matte ska klia henne!

Det finns en annan sorts hundar här också. Några av dem vill bara mysa, men de flesta fräser när man leker med dem! Skitkul!! Nu har jag lärt mig hoppa och studsa runt omkring dem så att de inte kommer iväg, då blir det riktigt roligt. Fast efter ett tag sitter de alltid högt uppe i ett träd. Hur mycket jag än kramar trädet och knuffar på det så vill dom inte ner igen. Synd.
September 2002	Oktober 2002
Här var det slut för denna gången!