 |
 |
 |
Här bodde vi verkligen Indiskt, ett gammalt palats som nu
är lyxhotell. Egen kameltaxi utanför, citarspelare i trädgården och
underhållning på kvällen. Vi stannade bara en natt, men det kändes ändå
inbott och som ett hem. |
|
 |
 |
 |
Jaipur kallas också
den rosa staden, alla hus i den gamla muromgärdade delen är målade i rosa.
På bilderna ovanför finns stadens mest berömda byggnad.
Det är små utrymmen med gallerförsedda fönster som vetter ut mot
huvudgatan. I varje fack satt en prinsessa, fru, hovdam eller älskarinna
och tittade ut utan att kunna bli sedda! |
|
 |
Ett annat
intressant byggnadsverk är observatoriet. Inga kikare, bara stora
gradskivor och syftningslinjer. Främst var det till för att bestämma
horoskop och förmörkelser. Gropen till vänster visar både datum och
klockslag.
Den stora triangulära muren är visaren på världens största solur. På
bilden nedanfr kan man se Mona bredvid skalan, det går att se soltiden med
två sekunders upplösning!
Kanske var det så här det såg ut hos Tycho Brahe på Ven? |
 |
 |
|
 |
 |
|
Det är här Kum-Kum Kommer ifrån! |
|
 |
 |
 |
Jaipur ligger på
en slätt med berg runt omkring, på varje bergskam finns ett stort fort. I
skymningen besökte vi ett av dem. Uppifrån ser man att stan är stor, många
miljoner innevånare. mest fantastiskt var sorlet som nådde upp till oss.
Det finns nästan inge trafik, så det var inte trafikbrus, bara "människosus",
röster, rop och sång. Uppe på toppen mötte vi också en backpackande
dansk, han skulle vara en månad i Indien och sedan bestiga Himalaya
("bara" upp till 4700m). Vi stannade kvar och pratade och drack pilsner
tills det blev natt och vår guide blev orolig och kom och letade efter
oss. |
|
 |
 |
| Utanför Jaipur
ligger det gamla fortet och palatset, "Amber Fort". Alla fort i Indien
verkar ha olika färg och namn efter det. Detta var huvudstaden i mer än
1000 år till det blev för litet på 1700-talet och man byggde den nya
staden. |
Upp till fortet
rider man på elefanter, en ständig ström av turister uppför den branta
backen. I börja lite läskigt men efter en stund slutar man att klamra sig
fast och börjar gunga med. Fast det är högt upp, plattformen där man går
av och på är nog tre meter upp utan räcken. |
 |
 |
| Här
är vi på "vår" elefant. Under näsan håller Mona ett elefanthår, stort och
grovt nog att likna en hel mustasch. Det är bara på ett ställe elefanter
har speciellt mycket hår.... Ett hårstrå kostade 40 kronor, sedan flätade
en man som satt och väntade det till en unik ring. |
|
 |
 |
| Ännu en fantastisk
port, helt i snidad sten och gammal! |
Det här är inte
rastgården på det lokala fängelset, det är de tolv fruarnas lägenheter.
Varje fru hade tre rum under tak, ett vardagsrum utan tak och sedan delade
de på gården och paviljongen i mitten. Till varje lägenhet gick en
hemlig gång direkt från Maharajans rum. Han gisck själv, och gångarna är
ordnade så att ingen kunde veta vilken fru han var hos just den natten. |
|
|
En del av palatset kallas glaspalatset för det har massor med små speglar
inmurade. Detta är vintersovrummet. På sommaren sov man under bar himmel,
men på vintern var det så kallt att man måste vara inne. Alla de små
speglarna i taket reflekterade de små oljelampornas lågor och såg ut som
stjärnor. Vipps så tycktes man var utomhus! |
 |
|
Även den stora
salen hade tak av speglar. |
|
 |
Det verkade vara tungt för elefanterna att bära upp turister hela dagarna,
men sedan såg vi hur väl de togs omhand. Det fick vila och mat bakom
kulisserna och man bättrade på deras ansiktsmålning.Nere i
floden var det bad och lek, skötarna och elefanterna verkade ha lika
roligt i vattnet. De var också väldigt stolta över att få visa sina djur
och lite konster. Hit ner verkade det inte komma så många besökare!
Till sist lunkade de hem genom gatorna med kvällsmaten på
ryggen. |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Titta även på de andra två sidorna från Indien,
Folk och annat och Taj
Mahal. |
