Leo i Sverige

Vi ville väldigt gärna lyfta och krama Leo, det finns inget mysigara än valpar. Dessutom är det inte så länge som man kan göra det, dom blir snabbt STORA.


Efter besök på banken och djuraffären var det dags att säga adjö. Visst var det lite ledsamt för alla. Att åka bil långt var inte så kul. Det blev en hel del raster för att dricka kissa och lukta på Småland.

Hemma i Gummastorp blev det genast lek, med husse, med leksakerna och så klart med grannens hund, fast han var lite väl stor och vild.

Sovplatsen

Små men vassa!


Den största hund vi sett, en gammal mastiff som blev riktigt glad över att möta en liten pigg valp. Efter leken blir man trött, men det gör inget, det finns många som gärna tar en hund i famnen och bär omkring på.

En precis jämngammal labradortik  var en kul kompis att brottas med! Favoritplatsen på altanen, i skuggan och med bra koll på vad som händer.

Att mysa med människor och att bli ompysslad tillhör det bästa som finns. Speciellt uppe på vinden var det mysigt, varmt och skönt och mycket som det var tillåtet att bita på.

Det var också många besökare som gärna kände på allt det stora skinnet.


Vid besöket på kenneln fick vi höra att en bror till Leo bodde i Flyinge! Vi tog snabt kontakt med de trevliga och hjälpsamma ägarna.

Dels hjälpte de oss mycket genom att Leo fick sova över där under Pauls 50-års fest, dels träffades vi med hundarna ett par gånger. Så här såg det ut när de lekte i Gummastorp!

Vi kommer säkert att åka dit under framtida besök när vi känner saknaden alltför stor och vill gosa med en ridge-back. Det är ju verkligen roligt att kunna följa ett syskon till Leo och se hur lika eller olika de är!


Det  var verkligen ingen fin sommar de veckor vi var i Sverige, men det hände mycket roligt, en hel del av det med Leo.

Att se när han kmpar med repknotorna från Hovby eller hur roligt han tycker det är att springa omkring i trädgården uppväger mycket dåligt väder.

Att an inte ville gå ut och kissa när det regnade utan tyckte det gick lika bra på mattan inne har vi glömt och förlåtit.

En dag var vi också på besök hos Tommy, en tidigare kollega till Paul med två vuxna schäfrar. Fantastiskt att se hur hundar kan kommunicera och trivas tillsammans över ras, ålders och storleksgränser!


En annan trevlig dag var när Pia och Jonas hade sommarfest. Dennis lärde Leo klättra upp på stolar för att nå köttbullarna! Efter all mat och all uppmärksamhet somnade han gott i uterummet, omstoppad av alla gästerna!

Så gick dagarna medan Leo växte, på bilderna här är han mellan 11 och 14 veckor. Det var många som tyckte det var synd att han skulle resa iväg och på slutet blev det många "minnesbilder".

Det blev träning i att tycka om buren, den som skulle bli bostaden under 24 timmar på resan. VI hade lite problem med SAS, och till slut blev det så att Leo reste som baggage med Thai tillsammans med Julia och Dennis.

 

På en annan sida kan ni se hur han mådde vid ankomsten, bra! Personalen i både Köpenhamn och vid mellanlandningen i Bangkok var vänliga och förstående och gjorde allt för att processen skulle vara lugn och tiden i buren så kort som möjligt.

Leo är bland de första hundar som har det nya EU-passet och innan han reste fick han också sina vaccinationsstämplar i passet. Vi hoppas att det ska göra det lättare när det är dags för honom att komma tillbaka!


Fortsätt här:
Mellbin Leo Utflykter Vardag 2004 Ankomst Slutet 2004