Nationell hundutställning i Jakarta!

Tinnitussen ringer i öronen, tungan har torkat fast i gommen, fötterna värker och man vill bara komma hem och sova. Om det är så för en människa efter 10 timmar på en Indonesisk hundutställning, hur är det då för en hund? Idag har det varit utställningspremiär för både Viking, Leo, Sudarso och mig. Först hur det gick: Bra!

 
Här är beviset, båda hundarna blev Etta, som jag fårstår det hela betyder det att de är bra Ridgebackar som väl fyller standardens krav. Viking blev också bäst i rasen!

Så här gick det till:

Vi skulle varit på plats klockan 8, men fick som väl var besked att Thea redan hämtat våra nummerlappar och det räckte vi var på plats vid 9.30. Faktiskt var vi där redan 9, vi började med att känna på hur det var i en utställiningsring.

Här är Leo, verkar beredd och blank!

Viking är också klar! Vad händer sedan? Ingenting! Vi väntar och väntar och väntar. Sedan blir det lunch för domarna.

 

Första väntan

Många var nyfikna, och Sudarso gjorde god reklam för RR. Nästan som om vi hade haft ett litet ras-bås. Det komm massor med frågor om vi inte kunde sälja valpar, och vi blev intervjusade av kennelklubbens tidning. Ytterligare en tidning tog bilder och kommer att ringa i veckan. 

Sudarso i “montern”

 
En av många nyfikna.

Ett av de erbjudanden vi fick var av en märklig Indones, säkert en av mångmiljardärerna. Han hade sin sekreterare med sig som kunde utmärkt Engelska. Han förklarade att de var intresserade av att para Viking med en av deras Amstaffar (Pitbull), han trodde att det skulle göra sig bra i hans avelsprogram! Då gäller det att svara nej som en riktigt Javan.

 
Klockan 14, eftter fem timmars väntan var det dags för premiären. Finns där några tänder? Detta var ett moment som Sudarso och Leo misslyckades med. 

Tusen tack snälla Mr. Pepper, ditflugen direct från USA. Alla domarna utom en var från USA, den sista från Canada. Vi upplevde dem som trevliga och kunniga, dessutom glada att se oss.

 
Eftersom Viking blivit BIR skulle vi sedan tävla om BIG. Mera väntan, och nu var hundarna verkligen trötta. Hur ofta ser man de här två vila så tättt, med Leo ovanpå Big Brother? Det blev ytterligare fem timmar, hela tiden medsamam stress av ljud, andra hundar mm.

Till sista var det då dags för BIG uppvisning tillsammans med Beagles och Bassets, grupp 6. Först jogga runt.

 

Sedan undersökning och bedömning av ny domare. 

Till sist jogga igen, nu fram och tillbaka. 

MEN, det blev ingen BIG, det blev tre Beagles som vann. Fick lite synpunkter efteråt från ordföranden i Indonesiska Rotweiller sällskapet som vi träffat förut. Han mande att Viking visade för lite lust att visa upp sig, de var gladare för showiga hundar, till och med gärna de som skuttar lite extra. Jag måste hålla med om att det mycket var lydnad som fick Viking att gå, stå och jogga, inte var det med lust han tog sig an uppdraget. NÅ, nu vet vi det, och ärligt talat var det kul! Jag vill prova fler gånger!

 Paul