En dag för tidigt hade Leo sitt första födelsedagskalas med sina
hundkompisar. Eftersom de inte är så vana att gå bort på egen hand så följde
deras mammor och pappor med. Så här var det:
Ska vi verkligen ha kalas i det här vädret?
Fast mat verkar
vi ju få. Räcker två kilo lever till sju hundar?
Nu har gästerna
kommit, som alltid lite stelt i början.
Fast med lite
lekar lär man ju känna varandra bättre. Jag hoppar lätt högre än alla
andra.
En gruppbild på alla
hundarna sittande fint? Då ska de nog ha gått på flera lydnadskurser än
vad som är vanligt i Indonesien. Här får man minsann lära sig själv att
uppföra sig.
Menar Mona att jag ska sitta när hon håller godiset två
meter upp?
I alla fall sitter inte jag kvar om Mollie går sin väg. Hennes husse
håller ju bara reda på sin öl!
Okej då om det är tvunget så sitter jag väl ner då, men skynda er!
Sedan Agnes fick egen hund har hon verkligen blivit
trevlig. Hon leker och pysslar med oss när de stora människorna bara
sitter och äter mat som vi inte får smaka.
Ska vi ge honom
paketen nu?
Är det inte mina
paket? Ni får vänta lite!
Det här är i alla
fall en boll!
På tiden att jag
fick en ny snuttis, den andra var det ju bara trådar kvar av. Tack Noni!
Vill ni vara med och
testa?
Ha! En liten unge
mot två hundar, han har inte en chans!
Det knapriga i
botten av grillen är absolut bäst!
Paul ordnade
godisregn innan gästerna gick!
Finns det verkligen
inte en enda bit lever kvar?!
Det var verkligen
ett bra kalas, men fy vad ögonlocken känns tunga......
