 |
Vid kajplatsen i byn
Loa Janan väntar en riktigt positiv överraskning.
Är båten sååå stor och
sååå fräsch!!
Vackert blåmålad och i
förvånansvärt bra vigör guppar den välkomnande mot oss, 15 m lång och 4 m
bred och bara våran i 5 dagar och 100 mil framåt!
Besättningen på 5 personer består av Kapten, Styrman, en
kock och ett köksbiträde.Samt vår guide Wing. |
 |
 |
|
Bottendäcket är helt öppet med ett
långt matbord som enda inredning. Här ska vi äta alla måltider
under hela resan! |
Längst bak finns köksregionerna där en
äldre dam, Ibu Mona!, arbetar som kock med assistent av sin unga syster.
Köket har samma blå färg som övriga båten förutom de rosamålade
köksskåpen! |
 |
 |
|
Vi som bor i Indonesien känner ju redan till de olika maträtterna och
njuter av dem, men det måste vara helt suveränt att som långväga turist
göra denna tur och få ett sådant ”smörgåsbord” serverat av allt som
indonesiens matrike innehåller. |
Vi är helt imponerade av Ibus
förmåga att variera maten, göra den så himla god och kunna hantera alla
dessa rätter. Det mesta arbetet utförs på golvet. Kylskåp och
andra finesser finns inte. Och ingen av oss har blivit det minsta sjuk! |
|
|
|
 |
 |
|
 |
 |
| Man
vill gärna sova på maten, men man vill samtidigt inte missa något av den
intressanta färdvägen. Det finns ständigt små byar och dess vardagsliv
att betrakta längs flodbankarna. |
 |
 |
 |
 |
|
Frn sovsalen finns en dörr som
leder ut till vårt privata däck, en suverän liten takterass med utsirat
träräcke och 6 plaststolar och en vidunderlig utsikt dygnet runt.
Här tillbringar vi mycket tid och får många
naturupplevelser. Allt från flodfolkets liv till näsapor, djungel
och regnskog. |
Vår guide Wing
supportar oss med färdplaner och berättelser om allt som kommer i vår
väg. Det finns inget som han inte vet om sin region. |
|
|
  |
 |
 |
|
Programmet hade utlovat en vacker
solnedgång över kolgruvorna den första kvällen och det stämde precis.
|
Men strax efter såg vi att vi närmade oss en grågul tjock vägg
och vi körde rakt in i regngränsen och det första regnskogsregnet
piskade in på oss trots att vi fällde ner vind- och regnskydden längs
båtsidorna. Blixt och dunder dånade runt oss. Tropiskt exotiskt! |
|
 En blå trappa med
rosamålad ledstång och trappkanter ledde upp till vår sovsal.
6 madrasser var utlagda på golvet med tillhörande
kuddar, filtar och handdukar. Långväggarna var förseda med små fönster som alla har gardiner i rött småblommigt
tyg. En AC var i gång! Oväntad lyx! Och längst bort skymtar dörren som
leder till uteplatsen på däck. |
Takhöjden i sovsalen var begränsad och Martin som är 1,90 lång fick
lägga huvudet långt ner på axeln för att kunna röra sig gåendes. |
|
 En extra
tvätthörna där man kunde göra morgontoalett. Något som lokalbefolkningen
gillade att betrakta. Vilka är mest nyfikna på vilka? |
Och det fanns alltid en hörna över om man ville sitta i lugn och ro. |
Båtbyten!
|
 |
 |
 |
 |
 |
Varje dag gjorde vi utflykter och strandhugg från
flodbåten. Ibland var flodbåten för långsam ibland var vattnet för
grunt eller flodvindlarna för trånga.
En av dagarna for vi iväg med 3 motorkanoter i 2½ timma
enkel resa genom djungeln till svårtillgängliga byar. Vilken fantastisk närkontakt med naturen!
Inga sura miner - är det regnskog så är det...... Men
visst är det skönt at ha tak på kanoten när tropikregnen sätter in, tycker Julia! |
|
Som synes på vår GPS passerade vi också ekvatorn en av dagarna. Man kunde
faktiskt TA på den! |
Så.... en vattenskål för ekvatorn. |
|
 |
 |
|
En annan dag var det en ännu längre tur till folkstammar
långt in i djungeln. Då fick vi ta till två speedbåtar för att kunna
avverka sträckan på vettig tid, det tog ändå 3 timmar enkel resa.I hela
55 km/timmen slår sig båten fram. |
Som tur är så parerar våra skickliga förare vant alla
båtar, stockar och annat bröte vi möter på floden. |
BRYGGLIV
Vi blir snabbt vana att hoppa av
och på de olika farkosterna och balansera på leijder och spångar. Men ibland har i alla fall Mona problem att
komma iland när man måste kliva på stora flytande runda stockar. Trots
sin storlek tenderar de dessutom att snurra på sig när man kliver på dem,
så i en av hamnarna gjorde hon en fin entré genom att ramla baklänges av
stocken tillbaks till båten. Till allmänt nöje för lokalbefolknigne
förstås. Bule! (=Utlänningar!) |
 |
 |
 |
Visst borde detta vara brygg-kaffe?! Men icke! Det är istället det
svartaste och sotigaste kaffe vi någonsin sett eller smakat! Och då är
vi ändå vana vid det mesta vid det här laget! Kaffeglasen serveras på
djupa tallrikar, kanske man ska dricka fat-kaffe för att sila det? Vi
provar men det hjälper inte. |
     |
