Djur & Natur

Mellbin Introduktion Båtliv Naturliv Folkliv

Redan när vi landade i Balikpapan slogs vi av den krispiga färgen på himmel och grönska och den upplevelsen varade hela resan igenom.

Det är full aktivitet längs flodstränderna. Djur, människor och farkoster av alla de slag.

Vegetationen är halvhög och bulligt buskig och lummigt grönt av tydlig sekundärdjungel. Mest lövskog men en och annan palm och bananplanta skymtar emellanåt. Mycket Kapok (en lokal ”bomullsvariant”) och ”Afrikaträd”. Dock har Kalimantan över 5000 olika trädsorter, men mest känd är nog Ironwooden, ”järnträ” , lika hårt och hållbart som det låter

Kalimantan är förstås också känt för sina många Orangutangreservat för att rädda den utrotningshotade apan, men de är dock inte  tillgängliga för allmänheten i de områden vi rörde oss i. Det får bli en annan resa!

                                         Djur

Fåglar av olika arter är som flygande färgpaletter, andra är mer marknära, t ex Hägrar och Kungsfiskare och så den här storken som nästan hade växt fast i bryggan.

Men örnen var fri att flyga.......

Första morgonen var Dennis den som nyfiket och tidigt kom ut på vårt däck. Han ropade att apor fanns i sikte och kaptenen saktade in så att vi kunde ta foto. Så satt vi i morgontimman och insöp ett stilla och lugnt morgon-landskap med svarta apor på sandbanken vid sidan om oss. Vilka känsla! Vi ÄR i Borneos regnskogar!

Både i de öppnare vattnen och  längs de smala vindlande flodtarmarna hittar vi de utlovade Näsaporna. Magnifikt! Kanotföraren och guiden Wing hade riktigt invanda djungelögon och båten saktade in eller stannade så fort det finns något av intresse.

Det fanns förstås fler fiskare än Kungsfiskaren och vår kocka köpte färsk fisk från floden varje dag.

Och visst såg vi lite mer välkända djurater också

En ko är en förmögenhet! Nyfödda vildsvinsungar

Orchidéskogen

En dag blir det bilutflykt någon timme till en Orchidéeskogen Kesik Luway. Vägen dit kunde lika gärna ha varit i Göingeskogarna en svensk sommardag!

Väl framme guidas vi av reservatets föreståndare in i en djungel av 72 olika sorters orchidéer  och andra lågväxande buskar och växter, ett totalt 5000 ha stort område!

Bla ser vi den mycket sällsynta grön-svarta lilla oarchidén  som vi faktiskt har ett ex av i vår trädgård i Jakarta Till vår förvåning består marken av vit fin sand, området har tydligen en gång varit en havsbotten.

Det är inte blomningstid just nu men vi hittar i alla fall utöver ”den lilla svarta” även en köttätande fingerboorgsväxt och orchidéfrukter bland alla ris och snår. Hur det ser ut här när allt blommar kan vi bara föreställa oss.

 

På en av kajerna hittade vi en bladgångare som inte var lika poppis för Mona. Jo den var jätteintressant ända tills den började klättra upp längs hennes ben med sin äckliga sugproppsmun. Örk! Hon sparkade och skrek så högt att vi blev av med den. Och så var den närmaste lokalbefolk-ningen roade för dagen!

Här på Kalimantan fann Mona sin favvispalm, Sagopalmen, som ger de goda grynen till sagosoppa!

Regnskog

Tyvärr har dels den hårda skogsavverkningen men även stora skogsbränder drivit bort många djurarter och förstört stora skogsarealer. Att regnskogens fint avstämda balans är starkt rubbad syns tydligt.

Landskapet är synbart kargt och svårodlat. Invånarna  bränner stora arealer för att sen använda askan till att förädla jorden och göra den brukbar. Men oftast kan man bara få bra skördar i ca två år innan markerna behöver vila i många år innan de kan återanvändas.

 

 

Både Indonesiens nya president/regering och internationella intresseorganisationer arbetar hårt på att stoppa avverkningen vilket vi märker av. T ex så ser vi många nedlagda och/eller konkursdrabbade sågverk. Vi har ju också hemma i Jakarta sett att de gamla timmerbåtarna i hamnen Sunda Kelapa har minskat avsevärt i antal. Men här möter vi förstås mycket timmer.

Möten på floden

På den breda floden är det liv och rörelse. Vi samsas med enorma pråmar lastade med kol eller timmer och små motorknattrande kanoter, lokalbefolkningens egna färdmedel

Ett skepp kommer lastat........
.....och har man inget skepp så går det bra ändå!

Toor

Vi var lyckligt lottade på flodbåten med en fin toa, man är annars van vid det mesta i det här landet!  Men vi t o m välkomnades av en röd flossad trasmatta utanför tröskeln. Toan var en kombinerad dusch. Väggarna hade vitmålade plankor, på golvet låg blå kakel och t o m toastolen var blå. En duschslang leddes från en vattentunna och dessutom fanns en kran direkt från det bruna flodvattnet! Bara att välja! Efter några dagar hade man vant sig och det var inte så noga vilket längre.

Men toastolen skakade ständigt av motorbullret så man riste ut de flesta dropparna! De flesta båtar som vi  såg hade hängande toor bak på båtarna, de var utan tak och hade endast midjehöga väggplank.

Båtdass med snickarglädje! Flod-dass utan snickarglädje  (obs i floden)
Man kan inte påstå annat än att det finns vattenclosetter längs floden! De liknar våra gamla utedass i trä, men på insidan ser de ut så här. Du ser fiskarna simma förbi om du sitter i lugn och ro en stund! Här har vi lagt till med våra tre motor-kanoter för bl a toabesök.  Men inte är de gjorda för stora vita västerlänningar!

Övriga naturtillgångar!

Indonesien är rikt på guld och i den här regionen  finns en av de större gruvorna med 800 anställda. Men denna guldvaskningsanläggning som vi såg vid flodbrinken tycktes vara av det mindre slaget.

Introduktion Båtliv Naturliv Folkliv