Ceremonier

Kulturellt sett är Tana Toraja-regionen ett fantastiskt område för den som är intresserad av det något ovanliga. Den lokala folktron kretsar i viss mån runt döden och det som inträffar efter denna. Man tror att det finns ett liv efter döden och att man kan ta med sig rikedom dit. Rikedom består av i första hand av bufflar och som "växelpengar" grisar. Då en person dör offrar man så mycket, men oftare mycket mer, än man har råd med. Dör en rik person så offras ibland upp emot 20 bufflar, medan en fattig person endast får en offrad gris eller i värsta fall en höna. Detta resulterar i att många personer skuldsätter sig i sin jakt på offerdjur.

Otto och Nur har på ankomstkvällen gett sig på jakt efter en begravningsceremoni. Vi är fortfarande mycket konfunderade över vad dagen ska erbjuda oss. Gravkulturer och begravningar, kan det verkligen vara den higlight som turistböckerna utlovar? Kan vi verkligen vara välkomna? Vi känner oss som hyenor. Men jag resonerar som så att personen är redan död och ceremonierna ska genomföras med eller utan oss.  I Tana Toraja är 90 % av befolkningen kristna och 10% muslimer, alltså tvärt om mot de flesta övriga delar av landet! Men de urgamla traditionerna kring begravningar håller man fortfarande kvar.

Otto har berättat att värdfolket kommer att känna sig hedrade av att ha oss som gäster och han ska hjälpa oss med att köpa en limpa cigaretter – det är vad de kommer att vilja ha av oss! OM han nu hittar en begravning förstås! Men det är under sommarmånaderna, när det är torrperiod och även långväga släktingar har möjlighet att komma resande, som de flesta begravningsceremonier äger rum, så vi borde ha en chans.

Den döda ligger i en röd vacker rund ”tub” på ett upp-pålat specialhus. Eftersom hon redan varit död i några år, så är sorgearbetet bearbetat av de flesta gästerna och stämningen är inte speciellt sorglig, men vördnadsfull.

Kvinnans barnbarn har gjort en skylt av plastblommor och önskar mormor "trevlig resa".

Man är angelägen om att skicka de döda till nästa värld välbärgade, i form av grisar, bufflar, guld och annat värdefullt, desto mer välbärgad desto större chans att komma till himlen!

Alla djur har en liten lapp med namn på de som skänkt det. Och utifrån de små lapparna registreras alla gåvor i en bok för att man ska veta hur mycket man själv ska ge när det är dags att återgälda gåvan. En man ropar upp alla gäster i en högtalare och gåvorna de burit med sig.

Vi ser hur hedersgäster i form av stora familjer och släkter kommer i samlad trupp och på rad visas in i ett vackert dekorerat hus. Det har byggts flera provisoriska hus för ändamålet.  De har med sig bufflar eller grisar som förevisas på den öppna gårdsplanen.

Hela tiden får vi stiga åt sidan för att lämna plats åt folk bärande på grisar och ledande bufflar. Det här är en mycket stor begravning. 

Efter många foton och mycket småprat med folk tackar vi för oss och lämnar området. I ytterligare 3 dagar ska man ha olika ceremonier i glädje resp sorg med olika stora folkgrupper och en del i enskildhet inom familjen. Det har varit många obeskrivliga ögonblick bland dessa märkliga traditioner. Minnen vi aldrig glömmer.

Mat

Sen blir det en riktigt försenad lunch och vi är jättehungriga. Vi har utsikt över risfält och Toraja-hus förstås.