Vi blir helt lyriska av det vackra vindlande landskapet som är oerhört charmigt, grönt och redan skiftande i höstfärger. Som Brösarps backar fast i oöndlighet.

Vi stannar på ett motormuseum i Birdwood och finner en fantastiskt välfylld anläggning. Det är Australiens största och mest imponerande samling av bilar. Det finns gamla bilar, lastbilar, trehjulingar, mootorcyklar osv i all oändlighet och vi har svårt att slita oss. Den gamla gårdfarihandlarens bil står kvar som han lämnade den en gång med alla skåp och lådor fortfarande fyllda. Den kunglia RR som Diana och alla andra engelska kungligheter åkt i när de varit på besök i Australien finns också här med en vacker röd krona på taket.

Till slut ger vi oss och åker vidare och hamnar snart i de stora vingårdarnas area.De har startats av tyskar som invandrat en gång i tiden. Vi stannar till på Nepthunes, provsmakar någon sort och köper någon flaska med hem, några mängder kan vi ju inte ta till Indonesien.

I den lilla byn Hahndorf village som är vacker i sina röda och gula höstfärger och sina gamla stenhus äter vi äter lunch på en ett av gasthausen. Här är all engelsk känsla plötsligt bortbytt till en genuin tysk!

Det finns koalabjörnar, strutsar, näbbdjur, pelikaner, dingo-hundar, wombats (släkt till koalan), echinadas,  och flera sorters kängurus som man kan gå runt bland och mata av den köpta specialmaten vid entrén. Man kan gå in till i princip alla och vi tillbringar över en timma här. Nu vet vi hur djuren ska se ut och kan hålla ögonen öppna för dem när vi i morgon kör ut i öknen! 

Koalan är förstås jättesöt men vi läser i guideboken att deras ”tomma” blick kan knytas till att de är det enda djur som inte har en hjärna som fyller hela skallen, utan är mer en valnötsstor hjärna som flyter omkring i den vätskefyllda skallen!! En teori är att dess hjärna krympt eftersom den har så lös substans. I vilket fall som helst är koalan inte djurens Einstein precis

Tamansk tiger finns också liksom mindre farliga olika gnagdjur som stora marsvin osv. De flesta arterna verkar finnas i alla storlekar efter landets olika växtlighet. De här hoppade också fram som kängurus!

Känguruna är jöttemjuka och lätta på handen och vill gärna bli matade. Det finns både grå, röda, små, stora och albino kängurus och vi möter dem allla.

Vi läser i guideboken förslag på en vandring men hamnar fel och får en riktigt lång promenad längs stan´s vackra flod i solnedgången. Till slut hittar vi tillbaka via den botaniska trädgården och vandrar längs huvudgatan förbi alla gamla historiska byggnader.

Nästa morgon startar vi den 130 mil långa resan längs Stuart Highway genom öknen till slutmålet i Alice Springs.

Här ska vi proviantera. Man måste ha mycket vatten, godis, chips, servetter osv med sig i bilen. Vi bunkrar upp med en hel kartong och sen ger vi oss på jakt efter en förmiddagsfika. Det ser nästan ut som en wilda westernstad, men huvudgatan är ganska öde. På kommunkontoret visar man skelettet av världens största pungdjur och den måste vi förstås beskåda.

 I början finns en och annan liten by med endast något 100-tal invånare, huvudgatorna är oftast helt tomma i middagshettan.

På ett ställe ser vi plötsligt en stor buske vid vägkanten pyntad som en julgran!! Mona var tvungen att gå ut och rätta till den lite!

Paul läser i guideboken att det i trakten ska finnas världens starkaste magnet, vi kan inte låta bli utan kör in på en grusväg som skyltar med magneten. Det blir 2 mil med ett stort moln efter oss innan vi är framme. En skylt instruerar oss att  stänga av motorn och lägga bilen i friläge. Vid krönet på en backe finns en ”magnet”, vi känner genast att bilen dras mot magneten uppe på krönet. Hm! Vi vänder och testar en gång till, jo, bilen dras baklänges uppför backen mot magneten. Ja, ja, landskapets kullar och vägens lutning måste spela oss ett spratt, men vi gick nästan på det.... 2 mil grusväg tillbaka till Stuart Highway.

Här ser vi först vår första vilda känguru en bit in från vägkanten och efter ytterligare en krök ser vi också den första varningsskylten för dem!!