Den 18-19 mars var det åter hundutställning i Jakarta, denna gången
utomhus. Bitna av förra årets framgångar så ställde vi upp igen. Hur var
det? En fantastisk upplevelse som vanligt.
Här är dag 1, dag två finns här
|
|
 |
 |
| Här anländer vi
som sig bör med chaufför. Vi hade fått instruktioner att vara på plats
08.00, och enligt Budi skulle det vara lagom att åka 07. Vi var på plats
07.20! |
Då fick vi tid att
kolla in de övriga ekipagens ankomst. Den här kenneln hade en hel buss,
speciellt inredd med burar och plats till all möjlig reklam. |
 |
 |
| Priserna kom också
och glittrade fint i morgonsolen. Frågan var om något skulle bli vårt. |
´När vi registrerat
oss och letat reda på rätt ring, inget av det särskilt enkelt i
Indonesien, så boade vi in oss. |
 |
 |
|
De finare utställarna hade hyrt VIP tält med AC! |
Viking och Paul vet vad som gäller: Vänta!!!! Bara att
koppla av och mysa. |
 |
 |
| Under tiden kom
massor med människor och kollade in oss, eller kanske hundarna. |
Bilden är inte
"fixad". Leo är faktiskt ganska stor. |
|
 |
Tävlingsdags!
Klockan hade hunnit bli 13 innan det var vår tur att
tävla. Vi hade gått runt och tränat i en tom ring, snusat på flera
hundra kissfläckar och tagit en liten tupplur i bilen.
Här värmer vi upp med lite godis. Fast det är ju lite
fel att hundarna sitter. Vi har övat på STÅ ganska mycket, men så här i
början satt det inte riktigt.
Domare var Glenda M Cook från Australien, själv
uppfödare av Welsh Corgi. |
|
|
 |
 |
| Först
ut var Mona med unghunden Leo. Det blev riktigt stiligt och en fin
medalj (första pris) från domaren. |
 |
 |
| Så
var det dags för Paul och Viking. Pigg och glad hund och ännu ett
förstapris! |
 |
 |
| Så
till avgörandet: Leo mot VIking. Redan i början kom Viking efter, och
Mona fick för första gången en riktig vinst, BIR! (Bäst I Rasen). Det
betydde att de också skulle tävla vidare om BIG, Bäst I Gruppen. Där
tävlar man mot hundar av andra raser men inom samma internationella
grupp, en viss typ av hundar. |
|
 |
 |
|
Nu var vi malliga och tyckte att det gått riktigt bra!
Vi var tvungna att gå förbi bordet med de riktigt stora priserna.
Kanske... |
|
 |
Nu var det ju dags för en ny lång väntan. Medan hundarna
sov i bilen med Budi så gjorde vi något för första gången på alla år i
Indonesien, vi åt från en Kaki Lima. Nöden har ingen lag, och det var
gott, ingen blev sjuk.
Sedan hämtade vi vovvarna igen och satte oss tillrätta
och tittade på livet runt omkring, det är ett ständigt myller. Leo fick
en beundrarinna som plötsligt kom fram, satte sig ner och pussade honom
på nosen!
De andra utställarna började också värma upp inför
finalpasset. Flickan for fram och tillbaka med sin lilla pudel ett
oändligt antal gånger. Det kunde behövas för tävlandet dröjde, mest för
att det var så himla många Goldens att bedöma i en ring. |
 |
 |
|
 |
 |
| Det
drog ut så långt på tiden att det nästan var mörkt när det blev Monas
tur att visa upp Leo igen, fast vi har ljusat upp bilderna så det går
att se vad som händer. Hur slutade då gruppfinalen? Tyvärr utan pris.
Men skam den som ger sig, det är en ny
tävling i morgon! Följ länken dit. |
|
