Flores/Aimere

Start Bali Sumbawa Komodo Aimere Sumba

Framme i Aimere!

Efter 3½ tim som utlovat kommer vi fram till den lilla hamnstaden Amerie och det bär ner till hamnen  direkt. Men någon färja ser vi ännu inte till.Vi kan andas ut. Vi har inte missat den. Hur kan de klara sig utan tidtabeller??

Först får vi en efterlängtad frukost på hamnkrogen.  Man tror båten kan komma om några timmar. Men det är marknad i byn så vi beger oss dit. Det är det varannan lördag, då färjan kommer!

Det är inte ofta man har besök av västerlänningar i byn, enl uppgift några ggr per år! Så vi får gärna fotografera och visst är det underbara gamla män! De säljer främst fisk och redskap.
Kvinnorna har dukat upp sina grönsaker och frukter i vackra formationer. Alla vill sälja till oss. Och själva gör de bra reklam för sina betelnötter! Mona lockas att köpa en sorts sötpotatis som går att äta direkt. Gott? Tja, kanske.....
Det är mycket folk på marknaden och man undrar var alla kommer ifrån. Men det ser vi på parkeringen som är full av bussar! Bänkarna är genomgående och gjorda av trä.

Lunch

Ännu ingen båt i sikte kl 12! Men den SKA komma idag lovar guiden. Den kommer från Timor och sjön är hård så det kan ta sin tid.

Bara att vänta. Det blir en och annan dricka och så småningom lunch. Här är man van balansör av födsel och ohejdad vana! En liten flicka sitter på sin pappas moppe och väntar snällt. Ända tills hon får syn på oss, stora vita monster. Då blir hon jätterädd och börjar gallskrika!
Vi flanerar runt och studerar båtlivet i hamnen. Ett gäng ungdomar sitter och spelar gitarr och sjunger "I have a dream" men de vet inte vilka ABBA är! Vi sjunger med och har mysigt. Det är midsommarafton och vi skickar sms hem.
Äntligen! Klockan 15 ser vi färjan nalkas. Vilken aktivitet det plötsligt blir på kajen. Allt som ska bäras av i säckar, på kärror och ryggar......
Och allt som ska på! Vi känner oss lite malplacerade med våra resväskor på hjul! Döm om vår förvåning när vi inser att vi reser med en djurtransport! Grisarna var inte i Aimere pga marknaden utan ska till Sumba, eftersom de betingar ett högt pris där!
Hur som helst, så är vi i alla fall, tro det eller ej, på väg till Sumba. Farväl Flores! Klockan är över 4 på eftermiddagen, alltså 8 timmar försenade! Medresenärerna grymtar och skriker och luktar och trängs med sina skötare och rissäckar och mopeder på nedre däck.
 

 

Vi själva har fått VIP-biljetter, vilket känns tryggt ända tills vi ser "salongen". Den luktar inte av grisarna (ännu)  men väl av de passagerare som inte tålt sjögången mellan Timor och Flores!

Vi känner också hur det rullar, men vi har tagit sjösjukepiller igen. Hoppas det ska klara sig!

Paul har gett sig på jakt till kommandobryggan. Där träffar han en man som varit i Karlstad i flera månader på utbildning och kan några ord svenska. Visst är världen liten! Han bekräftar att det endast  finns "vita" resenärer på färjan några gånger om året, så vi är lika mycket rariteter för dem som grisarna är för oss! Här får Paul nu snart klart för sig att vi inte är på väg dit vi tror!! Visst blir det Sumba, men inte till den orten där vi tror och där vi har hotell och flygbiljetter ifrån. Och resan kommer inte att ta 6 timmar utan 13!!!
Vi är ganska luttrade vid det här laget. So what! Vi kommer i alla fall till Sumba enl sjökortet och Ari bedyrar för oss att allt är ändrat till det bästa när vi kommer fram. Så det blir till att ta fram Midsommaraftons-humöret. Det finns ingen mat på båten, men vi äter bananer, kex, kolor och dricker Arraks-snaps och sjunger svenska snapsvisor. VIP-salongen är inte så befolkad, men de som sitter där tittar nyfiket och nickar lite smått oförstående mot oss!
Men Paul har smugit runt på däcket och hittat några besättningsmän som gärna säljer sin 4-bäddshytt för natten och sover på däck. De flyttar ut efter att ha sprayat lite luktegott över sängarna. Men fortfarande ingen dusch. Vad gör man då? Jo, lägger ner sitt ändå otvättade hår och huvud på dessa okända sjömäns huvudkuddar och sover gott tills skeppsklockan väcker oss 05-00. Man hör ju grisarna mindre härifrån och Paul har försäkrat sig om att vi har räddningsbåtarna utanför fönstret. Kolla affisch och TV!

Färjan kan på grund av vädret inte lägga till ända inne i hamnen, så vi får klättra över tjutande grisar och övrigt gods ut genom ett fönster på färjans långsida. Det är fortfarande mörkt ute och väl uppe på piren där vi landar är det smockfullt av folk som trängs och tjattrar. Från detta har vi inget foto, man behövde alla händer och armar till klättringen! Men Pelle har filmat

Det nybokade hotellets personal har kommit upp och välkomnat oss till Sumba redan i vår hytt!! Alla vet vilka vi är vid det här laget och var vi är!!!!

 

Start Bali Sumbawa Komodo Aimere Sumba