Vi har ju egentligen hamnat i fel hamn! Vi skulle varit i på Östra Sumba och bott i Waingapu för att titta på textilvävnaderna där, men nu får det bli den västra delen istället. Ari lovar att vi inte ska bli besvikna. Vi lämnar den myllrande hamnen och efter en dryg timmes bilresa i en trång men häftig Jeep är vi framme i staden Waikabuba istället. Hotellet känns jättefräscht, men  har naturligtvis inget varmvatten. Vi är inte förvånade längre. Och duscha går ju bra med lite kallvattensskvättar och håret står nu av sig själv som det ska, så det är inga större problem.

Hotellträdgården är lummig och vi får tre rum i rad.

Paul bygger om hotellets telefonledningar så att han kan ladda batterierna och vi kan få kontakt med omvärlden.

Efter god frukost och en timmes vila angör vi Jeepen och beger oss på utfykt. Sumba är underbart vackert med vackra gräshedar och Eucalyptus-savanner. Mjukt, rent, välordnat och utan större vulkaner och berg. Det gör att man snabbt kan ta sig fram utan serpentinvägar. Och nu har vi fått en chaufför som kan sin sak!

Byarna är små hövdingadömen, som håller hårt på sina traditioner. Festligheter och begravningar firas med stora ceremonier. På den mest centrala platsen i byn ligger de avlidna släktingarnas gravar. De används ibland som sitt- eller viloplats - inget konstigt med det!

Människorna här livnär sig mestadels på odling av kakao, vanilj, kaffe och nötter. Och på de vackra Ikat-vävnader som många av kvinnorna är experter på. Överallt såg vi dem sitta i skuggan vid sina ryggbandsvävstolar.Varje by har sitt speciella mönster.  Just här var det svart och blått som gällde. Otroligt vackert!

Köket  är gemensamt i varje liten by. Det finns ingen skorsten trots de skorstensliknande taken utan röken från eldstäderna stannar i hyddan och svider rejält i ögonen!Men här luktade det ändå himmelskt gott av nyrostat kaffe!

Men kaffe tar vi emot och vi sitter länge och samtalar medan även kvinnorna kommer med sina alster. De verkar ha fått oväntat besök, det finns inte så mycekt i förråden, så allt är inte nygjort utan de kommer med gamla vävnader som de själva använt länge!

På vägen har vi passerat den plats, Pasola, där man varje år har en Pasola festival i början av såtiden på fälten för att med olika ceremonier välsigna den kommande skörden. Hundratals ryttare klädda i färglada traditionella dräkter kastar spjut mot varandra och även om spjut numera är förbjudna så händer det fortfarande olycker varje år. Förr ville man få mänskligt blod som sades göra andarna glada och därmed få en bra skörd. Tur att vi missade det skådespelet!

Ja Sumba är verkligen trivsamt och vi får otroligt vackra vyer av natur och vardagsbestyr.

Och till den här vattenfåran har alla gått långt för att hämta vatten. Vi möter folk överallt med sina dunkar och spannar. Det pågår dock ett vattenprojekt så snart ska det bli bättre med den varan på ön.

Vår chaufförXXXX är från Flores precis som Ari men kom hit som ung efter arbete och fann då sin sumbanesiska fru och har stannat kvar sen dess. En riktigt bra chaufför!

Vi som hade tänkt fira i champagne! Pelle går ut i kökets  kylskåp och smyger tillbaka flaskan till rummet. 

Många stora fiskar har vi sett under resan men den här tar väl ändå priset!

Även inne i Waikabuba finns två traditionella byar som ser ut vara en och samma har undkommit utvecklingen. Men det märks att de är betydlgit mer civiliserade än i den by vi besökte på förmiddagen ute i bushen,

Det är förstås generationsboende som gäller här men det är inte lätt att gissa omd et är mamma, mormor elelr mormorsmor. Oftast vet de inte sin ålder själva. Och...Vad har det för betydelse?

Barnen trängdes kring oss och höll ordentligt reda på vem som redan fått karameller av oss eller inte!

Flygplasten är som väntat liten. Här är incheckningsvågen!

 

Så gott som alla män på Sumba går klädda i sina saronger och med svärd..Vi har beundrat dem sedan vi kom. På flygplatsen hittar Pelle en man som visar honom tekniken hur han ska knyta sin nyinköpta! Folksamling förstås!