Det finns praktiska turistbussar som man hoppar av och på  hela dagen så vi startar med att köpa en sådan tur för att få en uppfattning om sta´n. Den tar 1½ timma och vi sitter högst upp utan tak och njuter av allt vackert som finns att se och fär en uppfattning vad vi vill komma tillbaka och kolla mer på.

Vi kommer nära och får fina foton av både den kända  Harbour Bridge och Operahuset, vilket dock ser lite mindre ut i verkligheten är vi föreställt oss. Men det är en mycket vacker och finurlig byggnad. Informationen berättar om att kakelplattorna kommer från Sverige och arkitekten är dansk. Vi hoppar inte av för att titta närmare, vi ska ju hit på balett på måndagkväll!

Det visar sig ganska snart att sta´n är ganska greppbar och själva city inte så stort. Sydney är inte huvudstad (det är Canberra)  men den största staden i landet med sina 4,5 milj inv. När vi har hoppat av startar vi med TV-tornet, ytterligare ett bra sätt att få överblick från dess 350 m i höjd. Jag har varit i många torn i många olika städer men Sydney är absolut det vackraste av allt jag sett. Inte så stor men eftersom den ligger vid vattnet så är det massor av fartyg, färjor och segelbåtar som är i farten överallt i alla väderstreck känns det som. Helt betagande!

Sen tar vi en promenad till Elisabeth Bay House som är en gammal herrgård som bevarats som museum. Vi går längs gamla smågator med charmiga hus, varav många är små hotell, som man gärna hade bott på. Paddington anses vara den allra charmigaste delen av Sydney och hela stadsdelen är förklarad som byggnadsminnesmärke. Det vi reagerar för är det stora antalet utslagna människor det verkar finnas, uteliggarna är många i parkerna och trängseln stor vid vad som ser ut som härbärgen.

I Elisabeth Bay House skulle man också gärna ha bott. Vi njuter av det vackra gamla huset som är byggt i slutet av 1830-talet i en grekisk stil. Dess salong i mitten av huset har en oval form och får sitt ljus från vackra insläpp i taket. En trappa följer rummets ovala form till ovanvåningen. Alla rum är otroligt harmoniska och vackert möblerade och det är itnressant att tänka sig livet som försigått i huset under årens lopp. Utsikten mot en av havsvikarna är magnifik.

Hotellrummet är inte vad vi förväntat oss av ett Superier–rum på ett 4-stjärnigt Holiday Inn! Jag känner inte igen det från bilderna på internet. Det ligger på andra våningen i huset, på en hörna och när jag drar undan gardinen för det i och för sig stora vackra, välvda fönstret för att kolla utsikten, stirrar jag rakt in i ögonen på föraren av Monorailen som just passerar förbi!!!!!! Vi försöker byta rum men hotellet är fullt så det går inte. Så det blir till att ha fördragna gardiner utan dagsljus i 3 dygn alltmedan Monorailen gör sig påmind var 10:e minut! Paul som lyssnat flera gånger under dagen på min bestörtning över att människor kan råka få en monorail körande utanför sitt lägenhetsfönster med jämna mellanrum, tyckte förstås att det var mer komiskt än vad jag gjorde!

På kvällen beger vi oss till The Rocks, Sydneys ”födelseområde”, där kaptenen James Cook anlände med de första brittiska straffångarna 1788. Till slut hittar vi i de gamla gränderna ett trevligt ställe där man själv får välja ut sina köttbitar och grilla dem själv och sen sitta i den gemytliga trädgården och plocka tillbehör från bufféerna och baren. Dessutom hade de påskpyntat i fönstret!

Dag 2 har vi tänkt se Sydneys berömda strandliv. Vi tar färjan ut till den kända surfstranden Manly. Sydney råkar just nu ha de högsta vågor man upplevt på 30 år, förmodligen effekter efter cyklonen Larry för några veckor sedan.

Surfarna är i sitt esse, men vågorna är bara för de skickliga och folklivet på stranden består mer av picknick, beachvolleyboll och söndagsflanerande med familjer och hundar. Vi klättrar via klipporna från beach till beach och får se helt otroliga vågbränningar medan vi upplever sommarhusområdenas lite avtacklande tillvaro efter höststängning..

En aboriginer satt och stötte i sin lur, det kändes visserligen väldigt turistigt, men han var trevlig och skojade och pratade med alla, inte så skygg som alla de andra vi såg senare.

Rites bygger på våra olika element och deras olika sprituella karaktärer till musik av Stravinskys The Rite of the Spring. Väldigt vackra, väldigt sensuella och berörande dansstycken. Perfekt avslutning på Sydney-vistelsen!

Det fanns oräkneliga fotovinklar. Synd att vi inte gjort en sväng hit även i dagsljus!!